Historiska pusselbitar till Ölands mångfald

Många viktiga pusselbitar finns i landskapet för den ”läskunnige” vilket ger oss kunskap hur vi bäst ska förvalta och bruka Mittlandet. 

TEXT: ULLA-BRITT ANDERSSON

Recensionen är publicerad i Svensk Botanisk Tidskrift nummer 2 (2022). Klicka här för att få reda på hur du kan bli medlem i Svenska Botaniska Föreningen och få tidskriften hem till dig.


Natur och kultur – går det att få ihop? Frågeställningen är intressant och det var med liv och lust som jag kastade mig över den 138 sidor tjocka rapporten. Mittlandet på Öland tar vid där Stora Alvaret slutar och fortsätter sedan norrut till Köpingsvik, en sträcka på nästan tre mil. Det avgränsas av den östra respektive västra landsvägen och är knappt en mil brett. Mosaiken med uppväxande ädellövskog på gammal inägomark, hasselrika skogar där kreaturen förr betade, källflöden, kärr och kalkfuktängar, små alvarpartier, torrängar och insprängda ofta oregelbundet formade åkrar gör artrikedomen exceptionell. Lägg därtill att människor sedan tusentals år påverkat varenda kvadratdecimeter av området. Spåren är tydliga med allt från fornborgar, järnåldersbyar, fägator och husruiner till gamla stenmurar som avgränsar inägan mot utmarken. 

Biologiskt kulturarv på Ölands mittland. Tomas Ljung 2021. Länsstyrelsen i Kalmar län. ISBN0348–8748. 138 sidor. Kan laddas ner här.

Det är en faktaspäckad rapport som Tomas Ljung lämnat, inget man slöläser medan tankarna far åt andra håll. Referens-listan är lång och inbjuder till djupdykning i speciellt intressanta delar. Gamla kartor visar markanvändningen under 1600-, 1700-, och 1800-talet vilket ger oss en fingervisning hur dagens öländksa mittland kan förstås. Det öppna landskap med hårt tuktade hasselbuskar och ekar som Carl von Linné (1741) respektive Göran Wahlenberg (1821) beskriver kan spåras till gårdagens markanvändning. Aktuella foton illustrerar olika begrepp i rapporten och gör dem mer begripliga. Även om jag bott på Öland drygt 40 år och tillbringat många timmar i fält fick jag flera aha-upplevelser när jag läste dokumentet. Framöver kommer jag att vara mer observant på spåren i landskapet efter gårdagens människor. Visst bär den där gamla oxeln spår efter att ha varit hamlad? Vad säger det mig om hur marken nyttjades förr? Och kanske kan jag lära mig att se skillnad på när hasselbuskar blivit avkapade av människor eller när det är betesdjurens gnag som gett de fascinerande formerna hos urgamla hasslar. Många viktiga pusselbitar finns i landskapet för den ”läskunnige” vilket ger oss kunskap hur vi bäst ska förvalta och bruka Mittlandet. 

Slutorden i studien vänder sig både till markägare och myndigheter som tillsammans ansvarar för Mittlandets rika natur- och kulturarv. ”Slåttra, röj, beta, bränn, plöj, så, skörda vadhelst Ni vill – men lämna ingen mark i Mittlandet för ’fri utveckling’! Ty det är emot naturen!”.