Sveriges nationalblomma

Dags att välja en nationalblomma!

en lärobok om växter från 1963 skriver Gösta Borg

”Det är inte många växter i vårt land som är så kända som linnean. Den är så oupplösligt knuten till vår nordsvenska natur med sjumilaskogar och vildmark, att den blivit en del av Sverige självt. Varje gång vi känner doften från blommorna eller ser de blyga klockorna nere i mossan, sänder de oss en hälsning från Blomsterkungen, vars namn de bär.”

Påståendet om att linnean är en av de mest kända svenska växterna stämmer måhända fortfarande, men någon national­blomma är ännu inte utsedd. En snabb sökning på Google visar att flera utländ­ska källor faktiskt uppger linnean som Sveriges inofficiella nationalblomma, men möjligen säger svenskarna själva något an­nat. Vid åtminstone två omröstningar har en annan växt blivit framröstad till Sve­riges vackraste blomma. Nämligen liljekon­valj, som är Gästriklands landskapsblomma och vårt grannland Finlands nationalblomma. Den första omröstningen initierades av Expressen 1974, och den andra av Forskning & Framsteg under Linnéåret 2007. Vid båda tillfällena hamnade Blomsterkungens favorit topp tre. Som Smålands landskapsblomma finns linnean numera på 20­kronorssedeln tillsammans med en annan känd svensk, Astrid Lindgren, som precis som Linné växte upp i Små­land.

Minns lekar och ramsor

Foto: Susanne Nilsson, Wikimedia

När jag ställer frågan till mig själv, om vilken växt som symboliserar Sverige för mig, då tänker jag på svensk sommar och barndomsminnen. Jag minns lekar och ramsor från somrarna då jag hade tiden och turen att få vistas utomhus hela dagarna. Vi lekte ”älskar-älskar-inte” medan vi plockade kronbladen från prästkragar, och vi blåste på de lätta maskrosfröna så att de for iväg med vinden. Vi plockade smultron, ibland genom att trä dem på grässtrån och ibland så mycket att vi fick äta dem med grädde ur djupa skålar på kvällen. Jag tänker också på vårens första blommor. Tussilago, blåsippor och vitsippor som väcker mig till liv igen efter vinterns mörker och kyla. Och jag tänker på alla de andra bären. Den rikedom som skogen och myren bjuder med sina blåbär och lingon, hallon, hjortron och tranbär. Växterna påminner mig om fina upplevelser och ger mig särskilda känslor i kroppen. Du som läser det här har säkert dina egna minnen om växter som betyder något extra för dig. En nationalblomma kan förhoppningsvis ge möjligheten och inspirationen för fler att uppleva något liknande

Omröstning på gång

Nu när det är Svenska Botaniska Föreningens tur att initiera en omröstning där allmänheten ska få vara med och välja en blomma som ska symbolisera Sverige, kan landskapsblommorna kanske vara en inspiration. Min bild av landskapsblommornas betydelse är att de är ganska väl kända, och att de förknippas med känslor av både stolthet och värme gentemot det landskap varifrån man kommer, där man bor eller som man har någon annan relation till. De visar också upp mångfalden i svensk natur, från Skånes prästkrage i söder till Lapplands fjällsippa i norr. Just dessa två dyker dessutom, precis som liljekonvaljen, upp som nationalblomma hos våra grannar – prästkragen i Danmark och fjällsippan på Island. I Norge har man valt två nationalblommor, fjällbrud och ljung.
Förhoppningsvis kan en framtida nationalblomma ge oss samma känslor av stolthet och värme för hela vårt avlånga land. Trots att växtligheten skiljer sig från norr till söder och från kust till fjäll. En blomma som vi vill visa upp, och som inspirerar till berättelser om den svenska naturen och vår relation till den.

Under den gångna sommaren har landets botaniska regionalföreningar fått nominera blommor till omröstningen om Sveriges nationalblomma. Här hittar du de 30 blommorna som är med i första omröstningen.

 LINA WIKANDER

Nominerade blommor