Nationalbomman – Finalister: 7 & 8

Finalist 7: Tussilago farfara

Den av våra svenska blommor som kanske är mer känd under sitt latinska namn Tussilago, än under sitt svenska namn: Hästhov. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige men förekommer också längre norrut, ända upp på kalfjället längst i norr. Hästhov växer ofta på fuktig, grusig eller lerig mark, fuktiga stränder, rikare myrar och källmiljöer och är ursprungligen främst en skogs- och strandväxt som där växte i rikare källpåverkade miljöer. Den är snabb på att etablera sig i störd lerig mark och har därför blivit en karaktärsväxt om våren i vägdikeskanterna.

Hästhoven är en av våra tidigast blommande vårväxter och kan börja blomma redan i februari, oftast infaller dock blomningstiden efter att vintern på riktigt övergått i vår framåt april-maj. Bladen kommer ungefär samtidigt som de gula blomkorgarna övergår i maskroslika fröbollar och stjälkarna sträcker på sig till åtminstone den dubbla höjden. De rundade decimeterstora bladen är sedan det enda som ses av hästhoven under sommaren.

Namnet hästhov kan syfta på de något hästskoformade bladen, eller det kan vara en förvrängning av hosthäva, från latinets tussilago (ört som häver hosta).

Läs mer om hästhov på Virtuella floran

Finalist 8: Vaccinium myrtillus

Blåbär av Sveriges vanliga växter och har även fått ge namn åt Sveriges kanske vanligaste naturtyp blåbärsgranskogen. Den undviker de torraste och fuktigaste miljöerna, men i övrigt så förekommer blåbär i de flesta naturtyper.

Blåbär förekommer i så gott som hela landet och är även en karaktärsart för rishedarna på fjället. I skogslandskapet minskar den till följd av det moderna skogsbruket som missgynnar blåbär.

Blåbär blommar i maj-juni, de hängande blommorna sitter ofta ensamma på skaft från bladvecken. Kronan är nästan klotrund och blekt grön med rödaktig ton. De blåa bären mognar under juli och början av augusti.

Artnamnet myrtillus betyder liten myrten

Läs mer om blåbär på Virtuella floran