Flora Upsaliensis

Beskrivning

Författare: Erik Almquist
Förlag: Svenska Växtgeografiska sällskapet
Utgivningsår: 1965

Ingen del av Sverige har under så lång tid varit föremål för naturhistoriska studier som Uppsalatrakten. Redan på Rudbeckarnas tid under slutet av 1600-talet företogs exkursioner i stadens omgivningar. Linne organiserade och ledde en första botanisk naturinventering av Uppsalatrakten (Herbationes upsalienses, 1753). Göran Wahlenberg förde under förra hälften av 1800-talet den fältbotaniska traditionen vidare och framlade resultaten i Flora upsaliensis (1820).

Det floristiska utforskandet av området sköt ny fart i och med att Rutger Sernander 1914 väckte förslag om en nybearbetning av Flora upsaliensis. Förslaget resulterade i långvariga, tidvis mycket intensiva inventeringsarbeten inom ett fixerat område med en sammanlagd areal av ca 820 km2.

Först nu, efter en 50-årsperiod, föreligger detta arbete färdigt. På uppdrag av Svenska Växtgeografiska Sällskapet i Uppsala har det ofantliga faktamaterialet bearbetats och sammanställts av professor Erik Almquist.

I florans allmänna del presenteras uppsalaflorans utforskande och lämnas en naturgeografisk orientering. Områdets naturtyper beskrives översiktligt i anslutning till en serie vegetationsbilder och dess växtvärld inpassas i sitt större växtgeografiska sammanhang bl. a. med hjälp av ett antal utbredningskartor. Stora förändringar i florans sammansättning och fördelning har kunnat konstateras sedan 1700-talet. — I arbetets speciella del, den egentliga artförteckningen, lämnas för varje art detaljerade uppgifter om tidigare och nutida förekomst, ekologi, upptäckts- och spridningshistoria.

Flora upsaliensis kommer att bli en oumbärlig uppslagsbok för var och en som i sitt dagliga arbete eller på fritiden kommer i kontakt med naturen kring Uppsala: inte bara fackbotanisten, biologiläraren, skogsmannen och naturvårdaren utan också de studerande och de många intresserade amatörerna finner i floran vägledning i kända marker liksom uppslag till »herbationes» lika givande som de klassiska Linnéanska utflykterna.

Författaren, professor Erik Almquist, torde vara vår generations främste kännare av Mellansveriges kärlväxtflora och dess förändringar. Hans omfattande fältundersökningar — ensam eller tillsammans med kollegor — har bl. a. resulterat i Upplands vegetation och flora (1929), Stockholmstraktens växter (andra uppl., 1937) och Dalarnes flora (1949).