Idag blir det allt vanligare att stärka den biologiska mångfalden genom att så eller plantera vilda växter. Det kan gälla projekt för att förstärka populationer av hotade kärlväxter men även ängsliknande planteringar i trädgårdar och parker. I policydokumentet nedan presenterar Svenska Botaniska Föreningen olika rekommendationer och förhållningssätt för spridning av vilda växter i naturliga miljöer.
Genom att använda sig av svenska vilda växter i dessa miljöer så skapar man förutsättningar för bin, fjärilar och andra organismer som är beroende av vår inhemska flora. Användandet av lokalt material bidrar också till att bevara lokala anpassningar och historiska spridningsmönster.
För att minimera negativa konsekvenser vid spridning av växtmaterial bör dessa punkter följas:
- En art ska aldrig spridas utanför sitt naturliga utbredningsområde
- Använd alltid växtmaterial med svenskt, gärna lokalt ursprung
- En växtart bör alltid i första hand bevaras på sin befintliga växtplats, och växtmaterial från ursprungsplatsen eller dess närhet bör användas vid förstärkning av små eller isolerade förekomster.
- Insamling av växtmaterial ska alltid ske med stor försiktighet och får aldrig äventyra den ursprungliga förekomstens framtid.
- Vid utplantering eller utsådd får befintliga floravärden på platsen inte skadas. Det får heller inte föreligga risk att främmande arter eller genotyper sprids.
Föreningen anser att nationella riktlinjer bör utarbetas så att framtida utsättningsprojekt kan genomföras på ett sätt som undviker att arters genetiska variation och särprägel äventyras. Det är även viktigt att all spridning av växtmaterial i naturen sker med transparens genom dokumentation, uppföljning och utvärdering, och att resultaten sprids.
Du kan läsa hela vårt policydokument här (dokument för nedladdning).