Årets växt 2003 - Fältgetiana

I Lagerbergs Vilda växter i Norden från 1957 kan man läsa följande om fältgentianan Gentianella campestris: ”I Sverige träffas den, i stort sett allmänt, upp till norra Jämtland och Ångermanland. I vissa områden är den dock sparsam, så t ex på Öland; på Gotland tycks den helt saknas”. Nuförtiden är fältgentianan däremot inte längre någon vanlig växt. I senaste Rödlistan från ArtDatabanken klassas den som sårbar, och anges som försvunnen från Skåne, Blekinge, Öland och Norrbotten. Kanske det visar sig att fältgentianan måste graderas upp ytterligare en
hotkategori i nästa Rödlista. Vi är tacksamma för alla uppgifter om fältgentianan, nya som gamla, som kan belysa hur arten förmår klara sig idag då landskapsföränd ringarna stadigt rullar på, med nya nedläggningar av jordbruk varje månad runt om i Sverige. Skriv därför ut och fyll i den rapportblankett som finns på vår hemsida eller ring och beställ den av Linda på vårt kansli .

Notera blomningstid i era rapporter och försök också ange vilken eller vilka av de tre varieteterna som beskrivs i bildtexten som finns på varje lokal. Precis som för mosippan kommer vi att publicera resultaten i SBT.

Fältgentianan finns i tre varieteter: en tidigblommande var. Suecica med få och långa ledstycken på stjälken, en senblommande var. campestris med många korta ledstycken, samt den nordliga sätergentianan var. islandica med alla stjälkens ledstycken starkt förkortade. De tre varieteterna är ganska skarpt åtskilda i herbariernas material, medan gränsen nuförtiden kanske är svårare att dra. Det är troligen så att skillnaden mellan var. suecica och var. campestris var mycket tydlig förr, när det fanns mycket gott om liehävdad ängsmark. Var suecica, med sin tidiga blomning och sitt ranka växtsätt verkar ju vara väl anpassad till att växa i slåttermark, medan de båda andra raserna – med stark skottbildning från grunden.

Text: Staffan Åström
Foto: Muriel Bendel Wikimedia CCASA 4.0