Ögonpyrola tillhör familjen ljungväxter Ericaceae. Den fleråriga örten blir 5–15 cm hög. De vintergröna bladen är rundade, kortskaftade med en sågad kant. Bladen sitter oftast tre tillsammans och bildar som en rosett nära markytan. Den ensamma, lutande blomman sitter i stjälkens topp. Blomman är vit, väldoftande och har fem djupt inskurna flikar. I förhållande till växten i övrigt är blomman oproportionellt stor. Blomningen sker i juni eller juli. Kapseln är upprätt. Ögonpyrolan kan föröka sig vegetativt och uppträder tack vare det ofta i små bestånd.
Ögonpyrola växer i hela vårt land, från Skåne i söder till Torne lappmark i norr. Växtplatserna är skuggiga och fuktiga, gärna med rörligt grundvatten. Äldre, mossrika granskogar av fuktig till frisk typ är den vanligaste miljön för arten. Mer sällsynt växer den längs skogsvägar, i myrkanter och längs bäckar. Ögonpyrola förefaller ha svårt att etablera sig i ungskogar men kan påträffas i igenväxande sand- och grustag samt i planterade tallskogar på inte alltför urlakad sand. En viss kalkpåverkan förefaller vara gynnsamt. I Bohuslän växer ögonpyrolan gärna på skalgrus och i Småland på grönsten.
I delar av främst södra och mellersta Sverige har en klar minskning skett, något som dokumenterats i flera av de landskapsfloror som utkommit på senare år. Ögonpyrolan klarar inte modernt skogsbruk med slutavverkningar och skogsdikningar. Även upphört skogsbete har missgynnat arten.
Ögonljus är ett äldre namn, något som anspelar på det tidigare bruket av arten som medicinalväxt vid olika ögonåkommor. Linné uppger att ”mot röda eller på annat sätt sjuka ögon påläggs i Norrland och Norge örten tuggad eller infusion av densamma såsom ett utmärkt läkemedel”. Artepitetet uniflora syftar förstås på den enda blomman.