Årets växt 2022 - Grönpyrola
Grönpyrola, Pyrola chlorantha, är vid blomningen en ca 10 – 25 cm hög, flerårig ört som gärna växer i våra äldre barrskogar och ofta på ett underlag av sand eller grus. Den har en basal bladrosett med vintergröna, läderartade blad som gör den lätt att upptäcka året om, även vegetativ, så länge det är snöfritt. Den skiljer sig karakteristiskt från övriga Pyrola-arter genom att bladen är runt ovala och nästan helbräddade, cirka 1.5 – 2.5 cm stora, och mörkgröna med ljus nervatur. Den har små vitaktiga knölar där sidonerverna når kanten. De långa bladskaften är rödbruna, åtminstone nära basen, där de också är vasst kantiga.
De öppet klocklika blommorna är femtaliga och sitter i en gles, allsidig klase i toppen av en oftast rödaktig, upprätt blomstängel, som är bladlös sånär som på några små fjällika blad. Viktiga kännetecken är att kronan är blekt gröngul och har ett böjt, utskjutande grönaktigt stift. Foderflikarna är några millimeter långa samt breda och triangulärt trubbiga. Blomningen sker under juni – juli. Pollineringen sköts av insekter, främst humlor. Kapseln är femrummig och klotrund, med många små frön som sprids med vinden, s k dammfrön, liknande orkidéfrön. Efter blomningen kvarstår de gamla brunaktiga fruktställningarna under lång tid. Växten sprider sig också vegetativt via underjordiska utlöpare.
Släktet Pyrola som tillhör familjen ljungväxter, Ericaceae, räknar ett trettiotal arter spridda över huvudsakligen norra tempererade zonen, men några arter växer i bergstrakter i subtropiska och tropiska områden. Namnet Pyrola betyder ”litet päron” eftersom man såg likheter mellan bladen hos björkpyrola och päronträdet, Pyrus, och björkpyrola tillhörde förr släktet Pyrola. I Sverige finns förutom grönpyrola Pyrola-arterna klotpyrola, P. minor, klockpyrola, P. media, och vitpyrola, P. rotundifolia. Vitpyrola är dessutom indelad i tre underarter. Arterna skiljs åt genom blommans färg och form, stiftets färg, längd, och krokighet, bladens och bladskaftets utseende, m fl karaktärer. Dessutom, den ovannämnda björkpyrolan, Orthilia secunda, samt ögonpyrola, Moneses uniflora, och ryl, Chimaphila umbellata, är alla närstående släktet Pyrola.
Grönpyrolans vetenskapliga artnamn, chorantha, betyder ”med gulgrön blomma”.
Grönpyrola växer i skogsmark och ofta på en bas av sand och grus. Den är känslig för det moderna skogsbruket och föredrar väldränerade äldre barrskogar, gärna örtrika sådana, i sluttningar, rasbranter, åsar, och grusvägskanter. Känsligheten för kalhyggesbruk kan ha att göra med att dess underjordiska groddplantor parasiterar på vissa svampmycel i marken (är s k partiellt mykoheterotrofa). Grönpyrola är en indikatorart för värdefulla sandbarrskogar.
Grönpyrola är spridd i hela Sverige utom längst i norr, men är vanligast i östra Svealand och Götaland. I regioner med stora moränområden kan den vara ganska vanlig, men generellt minskar den kraftigt i Sverige, troligen beroende på påverkan från det rationella skogsbruket. Den är spridd i norra halvklotets nordliga zon, och finns i både Eurasien och Nordamerika.
Under 2022 är du välkommen att rapportera fynd av grönpyrola. Lägg in dina fynd direkt i Artportalen www.artportalen.se (AP) och då gärna med foton för att säkerställa att det ärrätt art, speciellt om den är vegetativ (bladen är alltid viktiga).
Text: Jan Y Andersson
Foto: Fotot: Christian Fischer Wikimedia CC, ASA 3.0