Backklöver och brunklöver

Svenska Botaniska Föreningen utser varje år en Årets växt. Det är en art som man vill ha in lite extra information om och genom att vi alla bidrar med uppgifter så brukar en sådan satsning ge en god bild av artens aktuella förekomst i landet. I år fokuserar vi på backklöver och brunklöver.

Rödklöver och vitklöver är väl kända och mycket vanliga arter. Deras släktingar backklöver och brunklöver är betydligt ovanligare. Jag botaniserar oftast i Stockholms län där jag är floraväktarsamordnare. När jag då och då hittar backklöver vet jag att här kan det också finnas annat som är botaniskt intressant. På sådana platser är det värt att stanna till och leta lite mer noggrant. Brunklöver stöter jag på då och då när jag inventerar växter eller floraväktar i norra delen av landet. Där växer den ofta längs vägrenar, vägdiken och järnvägar. I mina hemtrakter har jag faktiskt aldrig sett brunklöver, men jag ser ibland rapporter i Artportalen så den finns här om än sällsynt. Båda arterna minskar men det är oklart i vilken omfattning. Det vill vi nu ta reda på med er hjälp.

Släktskap och nytta
Familjen ärtväxter är en stor, kosmopolitisk familj med omkring 20 000 arter i världen. De flesta har en bisym metrisk blomma. Kronans olika delar brukar beskrivas som segel, vingar och köl. Ärtväxter bildar symbios med kvävefixerande bakterier. Bakterierna inhyses i små knölar på rötterna och förser växten med kväve. Därför används många ärtväxter som jordförbättrare inom jordbruket.

Klöversläktet Trifolium omfattar i hela världen ungefär 300 arter. De förekommer i huvudsak på norra halvklotet. I Sverige har vi tretton arter som är inhemska och bofasta. Klövrar känns igen på bladet som består av tre småblad. Ibland slår det fel och det kan bildas fler småblad. Hittar man en fyrklöver så lär det föra tur med sig. Klöverblommorna sitter samlade i små
huvuden och efter blomningen sitter den vissna kronan kvar och döljer frukten. Klövrar pollineras av bin och humlor och de är ofta viktiga nektar källor för dem. Rödklöver, alsikeklöver och vitklöver odlas som foder till djur.

Backklöver Trifolium montanum
Backklöver är en flerårig ört med en kraftig pålrot och en kort förvedad jordstam. Stjälken är styvt upprätt och ullhårig. Ned till finns en bladrosett. Småbladen är spetsiga, med fint vass tandade kanter och vit hårig undersida. Blomman är gräddvit och visar sig i juni–juli.

Backklöver skiljs från alsikeklöver och vitklöver dels genom de spetsiga småbladen, dels genom den svagt gula tonen i blomman. Blomman har aldrig röda toner som den kan ha hos alsikeklöver.

Backklöver hör hemma på torrbackar men kan också trivas i öppna brynmiljöer, gärna på kalkrik mark. Den lär ofta visa på var det tidigare varit slåttermark. Arten förekommer i sydöstra delen av landet, norrut till Dalarna och Gästrikland. Dess totala ut bredning omfattar södra och centrala Europa, utom i de västligaste delarna, och vidare österut till västra Sibirien och Iran.

Artnamnet montanum har med berg att göra. Backklöver är idag rödlistad i kategorin nära hotad (NT).

Brunklöver Trifolium spadiceum
Brunklöver är en ett eller tvåårig ört. Även den har en kraftig pålrot från vilken det kommer ett antal upprätta skott. Växten är nästan kal. Det man främst känner igen arten på är själva blomman som visar sig i juni–juli. Kronbladen är som unga höggula men blir snart kastanjebruna. Blomhuvudet ser därför ut att vara tvåfärgat: gult upptill och brunt nedtill. Detta skiljer den från andra gul blommiga klöverarter. Om man tittar närmare ser man att blommans foder består av två bakre flikar som är kala och tre främre flikar som är håriga och mycket långa. Det är inte alla år arten kommer upp på sina växtplatser men när den gör det kan den vara talrik.

Brunklöver växer i vallar, slåtterängar, längs vägkanter och dikesrenar. I fuktiga vägkanter kan den ibland bilda stora bestånd. Arten är starkt kulturgynnad och idag hittas den ofta på ruderatmark. Brun klöver anses ha kommit till Sverige öster ifrån under 1600 eller 1700-tal. Under 1800-tal och tidigt 1900-tal spreds den ytterligare med vallfrö. Idag finns arten främst i norra Svealand och södra Norrland men glest spridd före kommer den ända upp till Norrbotten och Lappland. Artens totala utbredning sträcker sig från västra Europa till västra Sibirien och Iran, dock med vissa luckor. Det vetenskapliga artnamnet spadiceum betyder brun eller brunröd. Brunklöver är idag rödlistad i kategorin nära hotad (NT).

Rapportera dina fynd!
Under 2024 är du välkommen att rapportera fynd av backklöver och brunklöver. Registrera dina fynd direkt i Artportalen www.artportalen.se. Bifoga gärna ett foto. Foto är särskilt viktigt om du är det minsta osäker på artbestämningen, då kan andra hjälpa till med en korrekt sådan. I fyndrapporten anger du antal plantor och beskriver växtplatsen. Registrera dina fynd senast 20241031.

Tack för ditt bidrag!