Tallört är årets växt 2025

Årets växt utses av Svenska Botaniska Föreningen i samarbete med regionala växtintresserade i landet. I år utsågs tallört till årets växt. Vi hoppas att många vill vara med och rapportera in fynd av denna säregna växt så vi får bättre kunskap om tallörternas förekomster.

En udda medlem bland ljungväxter

Tallört är en verklig särling bland skogens växter. Den saknar nämligen både blad och klorofyll. Den lever dessutom mest underjordiskt men visar sig på sensommaren som en blekgul stängel med färglösa blommor. Många har säkert lagt märke till växten i början på bär- och svampsäsongen. Blommorna pollineras av humlor och bildar i samband med fruktsättningen en styv svartnande stängel som står kvar i skogen till nästa säsong. Med lite träning kan man upptäcka stänglarna i princip året runt. Tallörten tillhör familjen ljungväxter och numera skiljer man ut två olika arter – vanlig tallört och kalktallört, som tidigare räknades som underarter.

Levnadssätt

Trots att tallörterna studerats av forskare sedan 1800-talet, dröjde det innan man förstod hur de egentligen försörjde sig. En svensk forskare, Erik Björkman, kunde i slutet av 1950-talet visa att glukos som märkts med den radioaktiva isotopen C14 överfördes från tallar och granar till tallörter i närheten. Transporten gick via svamparnas trådfina hyfer. Den gamla uppfattningen att tallörterna är saprofyter som lever av nedbrutet material, kunde därmed avfärdas.

Tallörten lurar svamparna att bilda mykorrhiza med dess rötter och kan då tillgodogöra sig både näringsämnen som svamparna tagit upp och kolhydrater som skogsträden producerat. Den parasiterar på så sätt både på svampar och träd. Detta levnadssätt kallas mykoheterotrofi och har uppkommit vid flera tillfällen under evolutionen. I Sverige finns även några orkidéer och en mossa som livnär sig på att lura mykorrhizasvampar. I hela världen finns ca 580 mykoheterotrofa växter, bland annat flera andra ljungväxter.

Tallörternas frön är väldigt små och de kan spridas långt med vinden. I gengäld saknar de upplagsnäring och måste komma i kontakt med en mykorrhizasvamp som är sammanbunden med träden om de ska kunna utvecklas.

Tallörterna parasiterar på musseroner som är vanliga hattsvampar i skogen. Flera olika musseroner som till exempel såpmusseron, riddarmusseron och streckmusseron har konstaterats vara tallörtens svampvärd. Den tycks dock vara specialiserad på en specifik art på sin lokala växtplats.

Växtmiljö

Vanlig tallört är en utpräglad skogsväxt som sällan hittas i andra miljöer än skog. Ofta hittas den i mager tall- eller granskog bland blåbär, lingon och ljung. Men den kan även växa i lövskog och ibland i örtrika skogar. Vanlig tallört förekommer i hela landet upp till södra Norrland och vidare längs Norrlandskusten. Längs fjällkedjan saknas kända fynd liksom i stora delar av Norrlands inland. Det är möjligt att klimatförändringarna medför att den sprider sig norrut. För några år sedan fanns inga kända förekomster i Norrbotten, men nu har den hittats på några platser upp till Luleå.

Kalktallört är knuten till kalkrika barr- och lövskogar och förekommer mest i kända kalktrakter som Öland, delar av Västergötland och östra Uppland. På Gotland är kalktallörten den vanligaste av arterna. Utbredningen är dock ofullständigt känd beroende på likheter med vanlig tallört.

Utseende

När tallörterna blommar kan de knappast förväxlas med andra växter. Men på hösten och vintern kan vinterståndarna kanske blandas ihop med torra stänglar av orkidéer, pyrolor eller snyltrötter. På tallörterna är dock kapslarna rakt uppåtriktade med ett utstickande stift.

Att skilja vanlig tallört från kalktallört kräver närmare granskning av hårighet, kapselns form och stiftets längd.

Vanlig tallört har blommor som är håriga i alla sina delar, kronbladen är längre än hos kalktallört. Kapslarna är smala, och nära dubbelt så långa som breda. De har ett långt utskjutande stift som är nästan lika långt som kapseln. På stiftet sitter ett märke som från sidan ser tjockt ut för att det har en nedvikt kant. På varje stjälk sitter ofta fler än sex kapslar. Fröställningen är ofta mörkt brun.

Kalktallört har en blomma som är kal med kortare kronblad. Kapslarna är nästan klotrunda. De har korta stift, där den utskjutande delen vanligen motsvarar halva kapselns längd men den kan också vara kortare. Märket ser från sidan ut att vara plattat, som ett spikhuvud. På varje stjälk sitter sällan fler än sex kapslar. Fröställningen har ofta en något ljusare rödbrun nyans.

Hur rapporterar man?

Som vanligt rapporteras fynden i Artportalen. Om man är osäker på art rapporterar man fynden som tallört (aggregat), men bifoga helst bilder så den kan artbestämmas i efterhand. Vi rekommenderar att man bifogar bilder i de flesta fall, framförallt för den ovanligare kalktallörten.

Ange gärna antal stänglar och vilken miljö växten hittades i. Det finns även en rödaktig form av vanlig tallört att hålla utkik efter. Den är mycket sällsynt och sällan rapporterad. Den går inte att specifikt välja i Artportalen så här måste man skriva en kommentar och dokumentera med bilder.

Tallörterna är verkligen fascinerande växter och det blir spännande att följa rapporteringen av årets växt.