Slåtterblomma Parnassia palustris är en flerårig ört som fortfarande är vanlig i norra Sverige samt på Öland och Gotland. Den förekommer också relativt allmänt i övrigt i östra Syd- och mellansverige. I södra Sverige har arten minskat starkt, till exempel i Skåne där minskningen uppges till 75 procent.
Slåtterblomma förekommer med två raser, en nordlig med 36 kromosomer och en sydlig
med hälften så många. Till utseendet skiljer sig de båda raserna inte åt. Den sydliga rasen växer främst i kalkkärr och friska slåtterängar. När dess växtplatser växer igen eller dikas ut har växten ingen möjlighet att fortleva.
Den nordliga rasen växer på myrar, fuktiga strandängar och frisk till våt, måttligt hävdad betesmark. När miljön förändras kan den kolonisera andra miljöer som vägkanter, diken och grustag. På detta sätt är den inte lika känslig för förändringar i miljön som den sydliga rasen. Vill du läsa mer om slåtterblomma kan du studera Ulla-Maj Hultgårds avhandling ”Parnassia
palustris L. in Scandinavia” från 1987.
Slåtterblomman blir 10–30 cm hög. Vid stjälkens bas sitter en bladrosett med långskaftade, kala och hjärtlika blad. Stjälken har ett enda oskaftat blad och i toppen en ensam blomma, 1,5–3 cm i diameter. De fem kronbladen är vita med genomskinliga nerver.
Innanför kronbladen sitter fem sterila ståndare, staminodier, med gulgröna körtlar. Deras uppgift är att locka till sig pollinatörer. I mitten av blomman sitter fem fertila ståndare och ett fruktämne med fyra märken. Blomningstiden är utsträckt, från juni till september.
Vi vet att slåtterblomman har minskat på många håll, framför allt i de södra delarna av Sverige. Finns den kvar i dina hemtrakter?
Under 2014 behöver vi din hjälp att inventera årets växt. Ofta delar andra ovanliga växter slåtterblommans lokaler, även dessa arter kan du lämpligen notera vid ditt besök.