Nationalblomman – Finalister: 3 & 4

Finalist nr 3: Geranium sylvaticum

Midsommarblomster är vanlig i skogstrakter i hela landet och är den vanligaste av våra nävor. Den växer i mullrika friska till fuktiga miljöer både i skog och öppen ängsmark. I fjälltrakterna växer den ofta i ängsbjörkskogar och på högörtsängar en bit upp på fjället ovanför trädgränsen.

 Midsommarblomster blommar vanligen i juni-juli. Blommorna är ganska stora och sitter två och två i stora knippen, de är oftast violetta men i norra Sverige är vita, blekblå, rödaktiga blommor inte ovanliga. Midsommarblomster har normalt tvåkönade blommor men ibland kan man hitta rena hanblommor som känns igen på att de är betydligt mindre än de tvåkönade blommorna.

Artnamnet sylvaticum kommer av latinets sylva (skog) och syftar på växtplatsen. Namnet midsommarblomster har den fått då den ofta blommar som bäst runt midsommar. Den har även i vissa floror haft det svenska namnet skogsnäva.

Läs mer om midsommarblomster på Virtuella floran

Finalist 4: Linnea Borealis

Linnea, Carl von Linnés favoritblomma: är vanlig i nästan hela landet, förutom i de sydligaste delarna. Den växer rikligast i torr till frisk gles barrskog och vanligen ser man revorna på liggande stammar, stubbar, klippblock men går ofta att hitta i de flesta skogsmiljöer.

Den förekommer även i fjällbjörkskogen och uppe på kalfjället en bit ovanför trädgränsen. Linnea är ett vintergrönt ris som kan bilda flera meter långa revor. Den har små och runda blad som sitter motsatta med upprätta blomstänglara och tvådelade upptill med en hängande klockformad vit-rosa blomma på varje gren. Blommorna är väldoftande, framförallt på kvällen. Linnean blommar i juni-juli.

Artnamnet borealis är från latinets boreus (nordlig) och syftar på växtens nordliga utbredning.

Läs mer om linnean på Virtuella floran