Blåsuga

Årets växt 2026

Blåsugans karaktäristiska pyramider känns lätt igen och tillhör försommarens prydnader i äng och hage. Men kanske har växten blivit ovanligare och finns den verkligen kvar på de gamla lokalerna längs fjällkedjan?

Blåsugan är en växt man lätt lär sig att känna igen och den går knappast att förväxla med andra växter. Åtminstone inte när den blommar. Den är en rent europeisk växt med förekomster i stora delar av landet, till och med i fjällen. Blåsugan tål inte gödsling och trivs bäst i magra betesmarker, vilket gör den till en bra markör för värdefulla gräsmarker. Kanske har den också minskat i takt med förändringarna i jordbruket. Det är en av de frågor vi hoppas få svar på när blåsugan nu valts till årets växt.

Om blåsugan
Vid blomningen bildar blåsugan en kompakt pyramidformad blomställning som skiljer den från alla andra växter i hagen. Den tillhör familjen plisterväxter som bland annat kännetecknas av att stjälken är fyrkantig, men hos blåsugan är hela blomställningen mer eller mindre fyrkantig som ung. Hela växten är dessutom mörkt blålila genom de stora färgade stödbladen.

Blåsugan är en försommarväxt som blommar samtidigt som skogsstjärna, syren och liljekonvalj. De mjukludna rosettbladen som övervintrar gröna går dock att hitta hela säsongen. Med lite träning är de inte heller så svåra att skilja från andra växter.

Myrornas vän
Blåsugans blomställning är mjuk och obeständig. Efter blomningen sjunker pyramiden ihop på marken och försvinner. Det är här myrorna kommer in i bilden. Eftersom frukterna har ett litet knölformigt och oljerikt bihang bärs de iväg av myror. Det tycks vara växtens enda möjlighet till spridning. Det finns även många andra växter som också sprids med myror så ”myrmekofili”, som det kallas, är en beprövad metod. Myrorna är bara intresserade av bihanget och lämnar i regel fröet utanför boet.

Troligen var blåsugan vanligare i äldre tid då det fanns fler magra betesmarker och ljusöppen betad skog. I våra landskapsfloror bedöms växten ofta som minskande och många av lokalerna uppfattas som restförekomster. Eftersom blåsugan är uthållig har det varit svårt att styrka detta med siffror och i några landskap tycks växten ha ökat i jämförelse med äldre inventeringar.

Utbredning
Vid en första anblick verkar blåsugan vara en av många arter med huvudutbredning i södra halvan av landet och med en klimatbetingad nordgräns norr därom. Den är alltså spridd i alla landskap upp till södra Norrland där utbredningen smalnar av i en kustnära kil upp till Örnsköldsvik i Ångermanland. Men det märkliga (med utbredningen) är att det också finns förekomster i ett stråk längs fjällkedjan, till och med så lång norrut som till Padjelanta i Lule lappmark. Någon förekomst är känd från Dalafjällen, men fler i kanten av Härjedals- och Jämtlandsfjällen samt längs norska gränsen i Lycksele lappmark. Kanske har blåsugan fått denna egendomliga utbredning genom spridning längs Norges kust, där den faktiskt når ända upp till ishavet. Blåsuga är en rent europeisk växt som också förekommer i Alperna, Pyrenéerna och andra sydeuropeiska berg men tyngdpunkten ligger på den Skandinaviska halvön.

Dialektala namn
Förr kallades blåsugan käringruka. Andra dialektala namn finns på många håll. I Småland har den kallats haröra och skoborste, i Halland hartass, i Närke mjölkgubbar och tobaksrullar. Växten var alltså välkänd av allmogen på landsbygden där den säkert var både vanligare och talrikare än idag. Vilket namn tyckte du bäst om?

Hur hittar man blåsugan?
Blåsugan växer helst öppet i lite magrare ängs- och hagmarker. Den är mycket betestålig genom att de basala äggformade rosettbladen kan växa tryckta mot backen. Märkligt nog tål växten även stark igenväxning. Det finns många vittnesmål om att den hållit sig kvar även sedan hagen vuxit igen till tät skog, men då oftast utan att blomma. Man kan också hitta blåsugor i magra gräsmattor och längs stigar och i kanten av hällmarker. I fjälltrakter växer den även i bergbranter, så det kan vara klokt att inte ha för bestämda uppfattningar om var den trivs.

Rapportera dina fynd!
Under år 2026 är du välkommen att rapportera fynd av blåsuga. Lägg in dina fynd direkt i Artportalen www.artportalen.se och då helst med foto. Om du är osäker på art, till exempel om du enbart hittat rosettbladen, går det bra att bifoga bilder för verifiering i efterhand. Försök att uppskatta antalet plantor, beskriv biotopen, och ange gärna om något hot mot lokalen föreligger. Välkommen med dina rapporter!

Text: Peter Ståhl
Foto: Barbro Risberg