Tolikheden-Karkberget är ett naturreservat tio kilometer nordost om Murjek som omges av tallplantager och kalhyggen. Skogen räddades i sista stund från avverkning genom engagemanget från skogsgruppen Steget Före där Mats fynd av liten aspgelélav Collema curtisporum var avgörande. Mats fick dessutom hjälp med skyddet från ett oväntat håll. Hövdingen Ulu Taufaasina från Västra Samoa kom till skogens hjälp i elfte timmen när han var på besök 1996. Nu finns en asp uppkallad efter honom inne i reservatet. Här ska vi leta efter en orkidé som inte blommar varje år och ligger i toppen på värdepyramiden, skogsfru Epipogium aphyllum. Där det finns skogsfru brukar det också finnas andra ovanliga kärlväxter och marksvampar. Vi hinner bara gå några steg från vägen innan Mats stannar och ser på några aspar med ett stort leende på läpparna.
– Det är ju så läckert vid den här lilla tjärnen, säger han. Några av asparna är riktigt grova med både lunglav Lobaria pulmonaria och doftticka Haploporus odorus. Här ser du att det är svarta fläckar, säger Mats och tittar genom luppen på en liten lav som växer i ögonhöjd på en av aspstammarna.
– När jag hittade lilla aspgelélaven för första gången här på Karkberget, bara någon vecka innan skogen annars var planerad att avverkas, så var det tionde fyndet i världen. Här insåg jag att det gick att använda arterna för naturvård. Lilla aspgelélaven visade vägen. Det var tungt.
Tittar man noga så ser man att de små fruktkropparna är lite konvexa, som en liten mage som buktar ut.
– Efter en tid började vi leta systematiskt efter arten med skogsgruppen Steget Före och då hittade vi den på flera platser. Nu är den känd från kanske hundra platser i Jokkmokks kommun och flera hundra i hela landet, berättar Mats.
Inne i Tolikheden-Karkbergets naturreservat utanför Murjek berättar Mats Karström om hur fyndet av liten aspgelélav Collema curtisporum gav upphov till det artbaserade inventeringssystem som han har utvecklat.
Innan Steget Före hade naturvården i Sverige främst fokuserat på ikoniska arter som varg, berguv och lappuggla, eller på det man kallade strukturer i form av liggande döda träd eller avsaknaden av stubbar. I samband med fyndet av liten aspgelélav började arter som berättar mer om naturmiljöns levande historia få en större vikt när naturområden skulle skyddas. Det gav även ideell naturvård ett verktyg – arter – för att kunna hitta och dokumentera skyddsvärda platser i naturen. Men för att det verktyget ska kunna användas behövs kunskap.