Skip to main content

Rapportera i Artportalen

TEXT: SOFIA LUND och SEBASTIAN SUNDBERG 2022-01-05

Rapportera dina fynd i Artportalen!

Rapportera dina artfynd i Artportalen! Genom att göra det bidrar du med viktig kunskap. Dina fynduppgifter kan tillsammans med andras vara viktiga pusselbitar för att förstå arters utbredning och ekologi. De kan också vara viktig information för att förstå och tolka olika naturmiljöer och naturvärdesbedöma dem.

Alla fynduppgifter är viktiga, både de av sällsynta arter och de av vanliga arter. Uppgifter om naturvårdsintressanta arter kan bidra vid en naturvärdesbedömning av den plats du hittat den på. De kan vara ett viktigt underlag när man gör en skötselplan för ett skyddat område eller för att styra en exploatering till en plats där den gör mindre skada. Uppgifter om vanliga arter kan användas vid fenologistudier, studier om klimatförändring och andra förändringar i landskapet.

Ta därför för vana att rapportera alla dina artfynd i Artportalen när du kommit hem från en utflykt. Om du vill kan du rapportera dina fynd med mobilen direkt i fält.

Om Artportalen

Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges växter, djur och svampar. Vem som helst kan rapportera vilka arter de sett i naturen och söka bland de över 80 miljoner fynduppgifterna, som privatpersoner såväl som yrkesverksamma naturvårdstjänstemän och forskare har bidragit med.

Artportalen är ett viktigt verktyg för professionell såväl som ideell naturvård och en unik källa till kunskap som redan nu leder till riktade naturvårdsinsatser och som kan hjälpa oss att se trender för att förebygga miljö- och klimatproblem. Artportalen är även en mötesplats för naturintresserade, som på ett enkelt och säkert sätt kan hålla koll på sina och andras fynd och utbyta kunskaper med varandra.

Artportalen utvecklas och drivs av SLU Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket.

Är du nybörjare?

Om du ännu inte är bekant med Artportalen rekommenderar vi att du sätter dig framför datorn och går in på artportalen.se, klicka sedan på Kom igång. Där finns utförlig information om vad Artportalen är, hur du skapar ett konto och hur du rapporterar dina fynduppgifter.

 

Ju mer information desto bättre

Var frikostig med information om dina fynd.

Ange gärna i vilken biotop du hittade växten. Om det är mossor, lavar eller svampar du hittat kan det även vara relevant att ange vilket substrat de växte på. Den här informationen är guld värd. Inte bara för att den bidrar till ökad kunskap och förståelse för arten. Om någon vid ett senare tillfälle försöker återfinna arten på platsen men inte lyckas kan information om biotopen ge en förklaring: platsen kan ha förändrats sedan fyndet gjordes.

För arter som vi vet mycket lite om är det viktigt att man även redovisar information om fyndet. För dessa arter är det bra om du i kommentarsfältet kan beskriva ditt fynd, till exempel med viktiga karaktärer som du använde dig av vid artbestämningen. Om du vid artbestämningen har fått hjälp av en expert så ange gärna hens namn. Om du har sparat ett kollekt så ange gärna var det finns. Skicka gärna in det till ett av våra offentliga herbarier, så kan det bevaras för framtiden och bidra till att bekräfta din artbestämning.

Bifoga även foto till din fyndrapport. Tänk då på att fotot ska visa detaljer som är viktiga vid artbestämningen. Det kan vara foton tagna i fält eller hemma vid arbetsbordet. Det kan också vara foto på mikroskopiska detaljer eller miljöbild från växtplatsen.

Rapportera bara det du vet, avstå från preciseringar du inte har täckning för. Underarter och varieteter ska du bara ange om du verkligen har granskat karaktärerna och förvissat dig om att det är en viss underart eller varietet. Annars rapporterar du på artnivå. Att en viss underart verkar rimlig utifrån vad som är känt om dess förekomst och vanlighet räcker inte som säkerhet. Det finns många former som inte hör till någon underart – det ligger just i begreppet underart att det finns mellanformer och gradvisa övergångar.

Om du är det minsta osäker på artbestämningen anger du Osäker artbestämning (kryssruta till höger om artnamnet i rapportformuläret). Det är inte skämmigt att visa att man är osäker, tvärtom visar det på gott omdöme. Även osäkra fynd kan ge värdefull kunskap. Genom att rapportera dem kan andra få chansen att besöka platsen och kanske bekräfta fyndet.

Noggrann lokalangivelse

Ange växtplatsens geografiska läge så noggrant du kan. Gärna med en noggrannhet på ± 25 meter eller mindre. Tänk att det ska vara lätt för en annan person att återfinna växtplatsen. För rödlistade och andra naturvårdsintressanta arter är det särskilt angeläget med noggranna lokaluppgifter då de används i naturvårdsarbetet.

I en del fall går det att med stor noggrannhet sätta en punkt på kartan, använd då gärna ortofoto som bakgrund. I andra miljöer behöver man ta en koordinat med GPS. Du kan använda antingen en separat handhållen GPS eller en app i mobilen för att ta koordinater. Oavsett vilken modell man använder så är det viktigt att inte ha för bråttom utan låta GPS:en eller telefonen få tid på sig att hitta satelliterna. Ha gärna på GPS:en hela tiden du är ute. Speciellt gäller detta när du ska ta koordinater i tät skog, eller vid bergbranter. Du får bättre koordinater om du sätter på apparaten ute på ett öppet område låter den finna satelliterna där och sedan går till platsen du ska ta koordinat för. Undvik att ta koordinaten inne i bilen, där kan bilens plåthölje störa kontakten med satelliterna så att man får en felaktig koordinat.

När man tar koordinater är det viktigt att ha koll på vilket koordinatsystem man använder. I Artportalen används koordinatsystemet RT90 som default. Du kan ändra inställning under Mina sidor/Inställningar om du hellre vill använda ett annat system.

Vid namngivning av en fyndlokal bör du utgå från en från en namngiven plats i terrängkartan och sedan ange ungefärligt avstånd och riktning, exempelvis ”Jälla, 250 m NO om”.

Ta för vana att i granskningsläget kontrollera att dina fynd verkligen hamnar på rätt ställe på kartan.

Du kan också använda kommentarsfältet för att ange ytterligare information som kan vara till hjälp för den som vill återfinna arten.

Om växtplatsen är utbredd kan man i stället använda en polygon. Då ska polygonen motsvara växtplatsens utbredning.

Kvarstående och förvildat

Det är i första hand vilda växter som ska rapporteras i Artportalen. Hit hör även från början odlade växter som spritt sig från odlingsplatsen. Odlade växter, i trädgårdar, parker och andra anlagda grönytor bör inte rapporteras. Inte heller utkast på kompost inom trädgårdar. Växter som hittas på utkast utanför tomtmark ska bara rapporteras om de är ordentligt rotade.

Kvarstående arter i övergivna trädgårdar och parker rapporteras som Ospontan (kryssruta till höger om artnamnet i rapportformuläret).

Växter som såtts eller planterats ut i vägkanter, anlagda ängar eller i andra naturvårdssammanhang ska initialt anges som Ospontan. Först när det gått några år och växten förökat och etablerat sig på platsen kan de anses vara spontana (även om ursprunget var ospontant).

Det här är viktiga uppgifter då man försöker ha koll på när främmande arter etablerar sig i naturen och potentiellt kan utgöra ett hot.

Ospontana fynd visas i Artportalen med klamrar runt artnamnet.

Validering

Artportalen är ett viktigt verktyg för svensk naturvård. Att uppgifterna rapporteras med så stor säkerhet som möjligt är av yttersta vikt, speciellt med avseende på artbestämning, lägesangivelse och datum. Var därför noggrann när du rapporterar.

För att ytterligare öka säkerheten på det data som finns i Artportalen har SLU Artdatabanken infört validering av data. Vid valideringen granskas uppgifternas trovärdighet av utvalda validerare som är experter på olika artgrupper. Det är inte alla fynduppgifter som valideras utan i första hand sådana som är naturvårdsintressanta på något sätt, sällsynta eller rent av nya arter i landskapet och invasiva arter. Fynduppgifter som avviker från känd utbredning granskas särskilt noga. Valideringen kan också fokusera på särskilt svåra artgrupper där vi står inför ny kunskap och behöver reda ut vilken eller vilka arter/underarter i ett komplex som faktiskt finns i landet och i så fall var och i vilka miljöer.

Om det vid valideringen finns osäkerheter kring ett fynd så förs en dialog med rapportören. Du får då ett mail med frågor om fyndet. Om du blir kontaktad av en validerare så betyder det oftast inte att det är något som är fel. Ofta handlar det om att hen behöver lite kompletterande information innan fyndet kan godkännas. När en fynduppgift blivit slutligt bedömd som godkänd eller underkänd låses fyndet så att det inte längre enkelt kan redigeras. Om du av någon anlednings skulle behöva justera eller komplettera fynduppgiften får du be valideraren att låsa upp fyndet.

Dina fynduppgifter är viktiga! Så ta för vana att rapportera dem i Artportalen. Hoppas att denna guide har rätat ut några frågetecken och gjort det lite lättare för dig att rapportera dina fynd.

karta-1024x863

Karta över det aktuella området med de Natura 2000-områden som fanns på plats 2005 och Nordkalks planerade kalktäkt. Kartunderlag från Lantmäteriet.

Botanikerna organiserar sig

Styrelsen kunde snabbt sätta sig in i att området hade höga och unika naturvärden, till och med högre än många befintliga nationalparker i Sverige. Man bestämde sig för att verka för bildandet av en nationalpark och att ansökan om tillstånd för att få öppna ett kalkbrott skulle avslås. Göran Mattiasson, föreningens då vice ordförande, blev ansvarig för att leda arbetet. Bo Göran Johansson, styrelseledamot i Gotlands Botaniska Förening, skulle företräda föreningen vid förhandlingar i miljödomstolen på Gotland. Botanisterna gjorde sig redo för att ta kampen. Samtidigt bildades också Föreningen Bevara Ojnareskogen av folk från bygden.

Svenska Botaniska Föreningen definierade tre mål med sitt engagemang. Det första var att få samhällets stöd för att bilda Nationalparken Bästeträsk med sin världs-unika miljö. Det andra var att förhindra att området exploaterades och det tredje var att verka för att Nationalparken Bästeträsk verkligen bildades.

”Redan den 22 oktober 2005 beslöt styrelsen att man skulle begära att regeringen utredde möjligheterna att bilda nationalparken”

Redan den 22 oktober 2005 beslöt styrelsen att man skulle begära att regeringen utredde möjligheterna att bilda nationalparken. Samtidigt skickade styrelsen ett yttrande till Miljödomstolen där man avstyrkte Nordkalks ansökan om tillstånd för att få öppna två provbrott i det aktuella området. Logiken var enkel, om tillstånd inte kunde ges till ett nytt stort kalkbrott fanns det inte heller några skäl för att lämna tillstånd till några provbrott.

En avgörande del i arbetet var att få Naturvårdsverket att utreda förslaget om nationalpark som Svenska Botaniska Föreningen ville lägga fram. Naturvårdsverket fick i slutet av 2005 i uppdrag av regeringen att utreda om Bästeträskområdet uppfyller de internationella kriterier som krävs för att få skyddas som nationalpark, men med detta var kampen långt ifrån vunnen.

Svärdkrissla-Bräntings-haids-naturreservat-Rute-20110706EVN-1024x755

En nordeuropeisk exklusivitet. Svärdskrissla Inula ensifolia är i norra Europa endast känd från norra Gotland och plantorna avviker från sina artfränder i Sydosteuropa. FOTO: Jörgen Petersson.

Natura 2000

En viktig del i den här berättelsen handlar om EU:s Natura 2000-områden. EU-kommissionen hade nämligen begärt att Sverige skulle komplettera tidigare anmälningar.

Natura 2000 skapades inom EU för att hejda utrotningen av djur och växter genom att skydda deras livsmiljöer. I lagstiftningen listas 170 naturmiljöer och 900 växt- och djurarter som särskilt värdefulla, urvalet bygger på EU-lagstiftningen inom Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet.

Det är länsstyrelserna som ansvarar för att ta fram Natura 2000-områden som sedan granskas av Naturvårdsverket. Regeringen beslutar därefter om att ge förslagen till EU-kommissionen som tar det slutgiltiga beslutet. Sverige har fått komplettera sin lista i flera omgångar eftersom EU-kommissionen inte varit nöjd med Sveriges insats.

”Natura 2000 skapades inom EU för att hejda utrotningen av djur och växter genom att skydda deras livsmiljöer”

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Gotlands län hade lagt fram Ojnaremyr som förslag på en sådan komplettering, ett område som angränsar till det befintliga Natura 2000-området Bräntings haid. Förslaget hamnade slutligen på miljö-departementets bord innan det skulle upp till regeringen för beslut. Men förslaget gick inte obemärkt förbi.

Nordkalk försökte få förslaget avlägsnat. De skrev i ett yttrande 21 oktober 2005 att det inte kan ”uteslutas att ett utpekande av Ojnaremyr som Natura 2000-område även kan medföra hinder eller begränsningar för utbrytning av kalksten på den angränsande fastigheten Bunge Ducker 1:64. I förlängningen kan detta medföra mycket negativa konsekvenser för Nordkalks verksamhet på Gotland”. Framtiden skulle komma att visa att de hade rätt i att det skulle påverka möjligheten att bryta kalksten.

Bästeträsk-Ojnare_f1A-2LOW-1024x532

Processen kring Ojnareskogen och nationalparken Bästeträsk startade redan 2005 och har gått igenom flera domstolar och omprövningar. Beslut som gick Svenska Botaniska Föreningens väg är markerade med grönt, de som gick emot med rött.

Under 2006 besökte Nordkalk både miljödepartementet och näringsdepartementet med syftet att försöka stoppa förslaget att göra Ojnaremyr till Natura 2000-område. Miljödepartementet hade å sin sida arbetat med att fullfölja uppdraget att anmäla Natura 2000-områden enligt de direktiv som kommit från EU.

Nordkalks ansträngningar var inte förgäves. Näringsdepartementet, som arbetar för att exploatering och sysselsättning ska ges företräde, gick segrande ur den här bataljen. Regeringen anmälde nämligen inte Ojnaremyr som Natura 2000-område och kunde därför bifalla bolagets önskan den 5 maj 2006.

Kampen tas till domstol

Nordkalks ansökan om tillstånd för att öppna ett nytt stort kalkbrott lämnades till miljödomstolen 2006. I samband med detta informerade Naturvårdsverket och Länsstyrelsen regeringen om de lagbestämmelser i miljöbalken som gäller om ansökan skulle riskera att skada Natura 2000-områden. Regeringen hade också fått ett underhandsbesked från Naturvårdsverket om att Bästeträskområdet var unikt och med råge fyllde alla internationella krav för att skyddas som nationalpark. Kanske var det därför som regeringen den 11 oktober 2007 beslöt att inte ta beslut på egen hand utan överlämnade prövningen till miljödomstolen.

Det beskedet kan ha varit fullständigt avgörande för hur den här processen senare fortlöpte och måste ses som en delseger.

”Regeringen hade också fått ett underhandsbesked från Naturvårdsverket om att Bästeträskområdet var unikt och med råge fyllde alla internationella krav för att skyddas som nationalpark.”

Den 19 december 2008 skriver miljödomstolen att den anser att det inte är möjligt att både skydda naturområdet och bedriva kalktäkt. Domstolen menar vidare att påverkan via yt- och grundvatten, som undersökts i samband med överväganden om att klassa området som Natura 2000, skulle förväntas bli stor på framför allt våtmarker. ”Försämrade livsbetingelser för arter kan befaras”, skriver domstolen. Under sådana omständigheter kan tillstånd inte lämnas.

 

Naturens rättigheter åsidosätts

Nordkalks ansökan avslås, men domen överklagas till Miljööverdomstolen och nu börjar det bli komplicerat. Ännu en gång hamnar Natura 2000 med det tilltänkta Ojnaremyr i hetluften. Miljööverdomstolen skriver att ”regeringen har bestämt att livsmiljöer i områdena Bräntings haid och Bästeträsk ska skyddas men valt att inte skydda den del av Bunge Ducker 1:64 som sannolikt innehåller samma naturtyper som de utpekade Natura 2000-områdena. Det får förutsättas ha skett med synsättet att de ovan berörda intressena skulle kunna vara förenliga med varandra och att materialutvinningen inte skulle omöjliggöras. Detta får bilda utgångspunkten också vid tillståndsprövningen”. Domstolen refererar till att Ojnaremyr inte blev Natura 2000.

Den 9 oktober 2009 upphävde Miljö-överdomstolen den tidigare domen och gav därmed Nordkalk tillåtelse att bedriva täktverksamhet.

Domen överklagades till Högsta domstolen som efter ett års betänketid, den 21 oktober 2010, beslöt att inte lämna prövningstillstånd för att pröva Miljööverdomstolens dom. För många var det här slutet av processen. Nordkalk hade vunnit och naturvården förlorat.

”Högsta domstolen och Miljööverdomstolen har genom detta ärende lagt fast rättsläget för Natura 2000 och tillämpningen av lagstiftningen i natur- och miljövårdsarbetet i Sverige på en fullständigt oacceptabel nivå”

Svenska Botaniska Föreningen konstaterar i samband med beslutet att ”Högsta domstolen och Miljööverdomstolen har genom detta ärende lagt fast rättsläget för Natura 2000 och tillämpningen av lagstiftningen i natur- och miljövårdsarbetet i Sverige på en fullständigt oacceptabel nivå”.

Så här i efterhand är det svårt att förstå domarna om det inte vore för det simpla faktum att de helt enkelt saknade kunskap om Natura 2000 och de juridiska konsekvenserna av Art- och habitatdirektivet. Hade de inte läst lagen?

Men föreningen låg steget före och hade redan lämnat in en anmälan till EU-kommissionen för brott mot Art- och habitatdirektivet.

EU-kommissionen hade redan tidigare informerats om Nordkalks ansökan om att få bedriva kalktäkt samt om de pågående domstolsprocesserna. Kanske var det att greppa efter halmstrån, men situationen började se riktigt mörk ut. Det skulle behövas ett mirakel.

Naturvården vinner

När mark- och miljödomstolen under 2011 tog upp ärendet igen såg många det som att målet redan var avgjort. De skulle bara verkställa det beslut som Miljööver-
domstolen fattat 2009 och som Högsta domstolen befäste med sin dom 2010. Men Miljööverdomstolen hade gett Mark- och miljödomstolen i uppdrag att ”fastställa villkor för täktverksamheten utan att skada intilliggande Natura 2000-områden. Detta är emellertid en naturvetenskapligt omöjlig uppgift som därmed också är omöjlig att lösa ut strikt juridisk synpunkt. Domstolens beslut ska likväl vara korrekt och rättssäkert – en ekvation som inte går ihop”.

Den 30 november 2011 avslår därför Mark- och miljödomstolen Nordkalks ansökan på sakliga och juridiska grunder, men går samtidigt mot den överordnade Mark- och miljööverdomstolens dom. Miraklet är ett faktum. Här vänder hela processen till naturvårdens fördel, men segern var kort-varig. Nordkalk överklagade domen samma år.

Bästeträsk-Ojnare_f1BLOW-1024x531

Turerna fortsätter i olika domstolar. När Mellanskog avverka åt Nordkalk 2012 startar proteser på plats arrangerade av Fältbiologerna och Bevara Ojnareskogen.

Ännu ett nederlag

Under sommaren 2012 tar Mark- och miljö-överdomstolen återigen upp ärendet och ger – utan att närmare pröva de juridiska hinder som tas upp i domen från 2011 – Nordkalk rätt att påbörja kalkbrytning. Överdomstolen upphävde därmed det tidigare domslut från 2011 och ansåg att domen från 2009 låg fast. Samtidigt meddelande domstolen ett verkställighetsförordnande, vilket innebar att Nordkalk kunde inleda vissa förberedande åtaganden utan att domen vann laga kraft.

Miljöbalkens krav att skydda naturvärden var helt enkelt åsidosatta. Aldrig förr har två olika miljödomstolar kommit till helt motsatta resultat i prövningar av samma ansökan. Svenska Botaniska Föreningen, Naturvårdsverket och ett tiotal andra organisationer och enskilda beslutade att överklaga till Högsta domstolen. Det stod klart att det föreligger ett stort behov av en principiellt vägledande dom. Vad hade natur med värden i Natura 2000-klass för juridiska rättigheter?

Kampen förs i skogen

Efter domen startade Fältbiologerna och boende i närområdet en bevakning av Ojnareskogen. Det visade sig vara klokt. Nordkalk inväntade inte domen utan lät omgående entreprenören Mellanskog starta avverkningar i området för att anlägga en nio kilometer lång transportväg. Samtidigt väckte de boendes och Fältbiologernas demonstration massmedias uppmärksamhet.

Polis kallades in för att röja undan de mänskliga hinder som stod i vägen för skogsmaskinerna. Där mötte de barnfamiljer och pensionärer, det var ingen som ställde till med bråk men många som fick bli bortlyfta av poliserna utan fysiskt motstånd.

”Personerna som körde skogsmaskinerna kände sig å sin sida pressade när det var fullt med människor uppe i många av de träd som skulle fällas.”

När Greenpeace kedjade fast sig på maskinerna förmiddagen den första september förändrades situationen. Det strömmade in mängder med folk. Läget var spänt. Personerna som körde skogsmaskinerna kände sig å sin sida pressade när det var fullt med människor uppe i många av de träd som skulle fällas. Avverkningarna upphörde samma dag, inte för att Nordkalk ville det utan för att Mellanskog, entreprenören som avverkade åt bolaget, ville bryta kontraktet med Nordkalk efter påtryckningar från sina medlemmar. Mellanskog kände att det var dålig publicitet att medverka i något så kontroversiellt.

Protest-Bungebrottet-28-aug-2012-1024x768

Fältbiologerna och närboende började bevaka området efter domen sommaren 2012. Det visade sig vara nödvändigt eftersom Nordkalk genast började avverka skog i området. FOTO: Gun Ingmansson.

Svenska Botaniska Föreningen meddelade Länsstyrelsen den 31 augusti att det förelåg lagliga möjligheter och skyldigheter att stoppa avverkningarna och begärde att detta skulle ske snarast. Det resulterade i att Länsstyrelsen den 2 september beslutade att Nordkalk skulle avbryta skogsavverkningen på den berörda fastigheten.

Natura 2000 prövas

All uppståndelse i massmedia fick Högsta domstolen att påskynda prövningen vilket resulterade i att de den 17 september beslutade att lämna prövningstillstånd. Det betyder att de ifrågasatte den tidigare domstolsprocessen. Nu ska Högsta domstolen, för första gången efter Sveriges inträde i EU 1995, pröva hur EU-lagstiftningen och miljöbalken ska tillämpas av svenska domstolar i Natura 2000-områden.

Redan den 15 oktober meddelar Högsta domstolen att det tillstånd som Nordkalk tidigare fått inte bör tas i anspråk. Indirekt kritiserar domstolen den tidigare rättsliga hantering av ärendet som skett av Mark- och miljööverdomstolen. Högsta domstolen ger därför Naturvårdsverket, Svenska Botaniska Föreningen och andra inblandade rätt i sin överklagan.

Den 18 juni 2013 kommer så Högsta domstolens dom. Där undanröjs den tidigare domen från Mark- och miljööverdomstolen och målet förvisas till Mark- och miljödomstolen för ny handläggning.

Högsta domstolen fastslår att en tillståndsprövning måste ske som uppfyller kraven i Art- och habitatdirektivet vilket handlar om Natura 2000-områden och att målet därför måste tas om. Prövningen måste också omfatta frågan om det ska ges dispens från förbuden enligt Artskydds-förordningen. Högsta domstolens uttalande om skadebedömningar väger tungt och är en styrka i framtida bedömningar som berör Natura 2000.

”Vi kan återuppta undersökningen av ärendet ifall det uppkommer tecken på att EU-lagstiftningen inte följs i behandlingen av detta ärende i de nationella domstolarna.”

EU-kommissionen, som tagit del av handlingar, meddelade den 22 augusti 2013 efter Högsta domstolens beslut att: ”Idag föreligger därmed inget beslut som skulle strida mot gällande EU-lagstiftning eller andra tecken på att behandlingen av ärendet för närvarande inte skulle ske i enlighet med EU-lagstiftning. Vi har därför beslutat att, åtminstone för tillfället, avsluta undersökningen av detta klagomål. Jag vill betona att beslutet att avsluta undersökningen av klagomålet inte på något sätt är definitivt. Vi kan återuppta undersökningen av ärendet ifall det uppkommer tecken på att EU-lagstiftningen inte följs i behandlingen av detta ärende i de nationella domstolarna. I så fall räcker det att meddela oss detta skriftligen så öppnar vi detta ärende på nytt.”

I mars 2014 hade Mark- och miljödomstolen huvudförhandling för att för tredje gången pröva Nordkalks ansökan. Nordkalk mötte starkt motstånd hos Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen Gotland samt SMHI som alla fann ansökan bristfällig och därför yrkade avslag. Även Svenska Botaniska Föreningen och andra ideella föreningar yrkade avslag, eftersom ansökan inte fyller de krav som lagen föreskriver och Högsta domstolen fastställt. Motståndet mot Nordkalks ansökan var överväldigande och övertygande, motparten hade uppenbarligen styrkts väsentligt av Högsta domstolens dom. Därför blev resultatet en överraskning.

”Även Svenska Botaniska Föreningen och andra ideella föreningar yrkade avslag, eftersom ansökan inte fyller de krav som lagen föreskriver och Högsta domstolen fastställt.”

Ett överraskande bifall

Domstolen biföll den 2 juni 2014 Nordkalks ansökan att öppna nytt kalkbrott. Domslutet var minst sagt överraskande och dessutom enhälligt.

Domstolen har varken förstått sitt uppdrag, vad Natura 2000 innebär juridiskt eller bedömt vilka skador som förorsakas när markvattennivåerna ändras.

Domen upprörde många. De hydrogeologiskt sakkunniga som deltagit i ärendet skrev med anledning av domen ett öppet brev den 3 september 2014 till domstolarna och regeringen och ifrågasatte handläggningen av vetenskapliga expertbedömningar i svenska miljömål. Kanske var det ändå så att kritiken fick en klangbotten.

Natura 2000 räddar området

Den 9 januari 2014 gav regeringen landets länsstyrelser i uppdrag att komplettera Natura 2000 med nya och utvidgade områden enligt anvisningar från Naturvårds-verket. Nu skulle Sverige få möjlighet att ordna de brister som tidigare påtalats av EU-kommissionen. I samband med detta föreslog Svenska Botaniska Föreningen att hela det föreslagna nationalparksområdet bör ingå i Natura 2000.

”EU-domstolens prejudicerande beslut och praxis förbjuder åtgärder och verksamheter som kan skada områden som fyller Art- och habitatdirektivets vetenskapliga krav för att ingå i Natura 2000.”

Naturvårdsverkets kvalitetsgranskning av Länsstyrelsens förslag resulterade i att verket med eget yttrande den 27 mars 2015 tillstyrkte och överlämnade ett reviderat förslag om 6 540 hektar till regeringen för beslut. Nordkalks ansökningar om tillstånd att bryta kalk gick rimligen i tysthet förlorade den 27 mars 2015, när Naturvårdsverket överlämnade Länsstyrelsens i Gotlands län förslag till regeringen att anmäla Bästeträskområdet till Natura 2000.

 

Kalkdån-Ar-Smiss-Fleringe-20160805-752x1024

Kalkdån Galeopsis angustifolia är en art som förekommer i Bästeträskområdet. Den är rödlistad som sårbar (VU) och förekommer bara på ett fåtal platser i Sverige. FOTO: Jörgen Petersson.

EU-domstolens prejudicerande beslut och praxis förbjuder åtgärder och verksamheter som kan skada områden som fyller Art- och habitatdirektivets vetenskapliga krav för att ingå i Natura 2000. Varken Sverige eller något annat EU-land har rätt att hindra EU att genomföra Natura 2000 på beslutat och överenskommet sätt. Resultatet och konsekvenserna av anmälan uppfattades aldrig av massmedia eller allmänhet utan diskussionerna fortsatte i riksdag, bland politiker och allmänhet. Nordkalk var däremot medvetna om konsekvenserna.

Ojnaremyr blir Natura 2000

Den 31 augusti 2015 beslöt regeringen att anmäla Bästeträskområdet till EU-kommissionen för att komplettera Natura 2000. Regeringen har med beslutet lagt fast den politiska inriktningen och viljan att bilda nationalparken Bästeträsk. Därmed kunde Svenska Botaniska Föreningen gå ut med ett pressmeddelande som konstaterar att det nu finns förutsättningar att bilda en nationalpark, något som föreningen föreslog redan 2005. Vidare påpekas att regeringen inte längre hindrar EU-kommissionen att skapa ett sammanhängande nät av Natura 2000-områden, men också att Nordkalks (och SMA Minerals) ansökning om kalkbrytning i området stoppas av gällande lagstiftning och att dricksvattenförsörjningen för de boende är säkrad.

 

Bästeträsk nationalpark

Den 24 juni 2019 meddelade Naturvårds-verket att myndigheten tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Region Gotland samt Länsstyrelsen i Gotlands län, att de ska påbörja arbetet med att bilda nationalparken Bästeträsk på norra Gotland efter sommaren. Så har också skett. Det som nu står för dörren är förhandlingar med markägare om markinköp. Om allt fortskrider enligt planerna kommer nationalparken Bästeträsk att kunna invigas år 2025.

Den här redogörelsen visar på styrkan i att arbeta strategiskt och målmedvetet inom en ideell förening i samarbete med andra. Den visar också på hur viktigt det är att kunna kombinera naturvetenskaplig kunskap med juridik. Och om något år kan vi alla besöka den världsunika naturen i nationalparken Bästeträsk!

• Göran Mattiassons fullständiga redogörelse finns att läsa på www.svenskbotanik.se/Floravård.

Tidigare nummer