Det första kapitlet avhandlar de olika livsmiljöer som finns bland det som kallas ädellövskog. Här återfinns ek-hassellundar, men också mindre omskrivna habitat som klibbalskog av översilningstyp och ädellövrik hagmark. Texterna är korta och listar flera kärlväxtarter som ofta påträffas i miljön.
Kapitel två går igenom 123 kärlväxtarter och beskriver deras livsmiljö och art-skiljande karaktärer. Varje art presenteras även med svenskt och latinskt namn, växtens höjd och blomningstid tillsammans med minst en rejält tilltagen bild för varje art som ofta visar på någon artskiljande karaktär.
I de två sista kapitlen går författaren igenom hur skötsel och skogsbruk kan anpassas för att gynna en artrik flora i ädellövskogen. Här påpekas att gallring och luckhuggningar kan gynna artrikedomen i den här typen av skogar om de görs på rätt sätt. Ett varnande finger höjs mot tunga maskiner och allt för mycket vildsvinsbök och dovhjortsbete. Slutligen blickar boken framåt och ger tips på hur skogsägare kan gynna lundväxter i anlagda eller restaurerade ädellövskogar.
Texterna i boken är lättlästa, enkla men ibland väl korta. Boken skulle fungera bra som utgångspunkt för en kvällskurs i ädellövskogens flora. Jag hade själv önskat mig kortare radbredd för att göra läsningen lättare av de välskrivna texterna.