Fotografierna håller för det mesta godkänd kvalitet och färgåtergivning men undantag finns. Ibland blir jag lite osäker på om det är rätt art på bild. Av dessa finns några välkända arter som snärjmåra med gul blomma, stånds och åkermynta.
Bokens huvudsyfte – att bekämpa ogräs – är från botanistens synpunkt krasst då ingen hänsyn tas till hur sällsynt eller hotat ogräset är. Visserligen saknas några rariteter såsom till exempel klätt, åkerranunkel och åkersyska men sammanlagt finns sju rödlistade arter med i boken. För mig som västgöte är det nästan surrealistiskt att läsa en handbok som tar sikte på att utrota riddarsporre, etternässla, sminkrot, klofibbla och kösa. De nämnda arterna har en mycket negativ utveckling i mina bygder. Samman-taget uppväger inte några få rader om ogräsens positiva egenskaper på en kvarts sida de övriga drygt 160 sidornas förklaringar av hur man känner igen ogräs som bör bekämpas. Här kunde boken varit mer balanserad.
Boken fyller en viktig funktion trots en del brister i bildkvaliteten och undfallenheten att beakta sällsynta arters bevarande. Vill man botanisera i åkerkanter, kanske delta i den landsomfattande inventeringen av ogräs som Svenska Botaniska Föreningen dragit igång tillsammans med Sebastian Sundberg på SLU Artdatabanken, kan boken vara till hjälp vid artbestämning av hjärtblad.