Karlfeldts dikter är också tidsdokument, levande och vackert formulerade minnesbilder av ett landskap som inte längre finns kvar. Det återspeglas inte minst i en av Karlfeldts favoritväxter: ljungen. ”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst. Nu blommar heden röd av ljungen”, skriver han i ”Höstens vår” (Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim 1901). De bergbackar och åshedar där ljungen breder ut sig och färgas röd om hösten finns knappast kvar i vårt land längre. De är igenplanterade med gran. På det här sättet blir dikterna starka och genom språket färglagda minnesbilder av ett svunnet landskap, men helt förlorat är det inte. Inte minst landskapsbilderna av naturfotografen Mats Wilhelm, vars bilder även finns i denna tidskrift, gör att den blommande mångfalden känns här och nu. Det gäller inte minst den rika blomningen i de av lie och mule präglade kulturlandskapen. Bilderna återspeglar inte bara dikterna utan även Mats Wilhelms ekologiska kunskap.
Det finns även mindre bilder med detaljerade blomporträtt. Dessa är tagna av en riktig botaniker, ingen mindre än Jan Thomas Johansson, en mycket duktig fotograf och pensionerad växtsystematiker.
Boken är framför allt trevlig läsning. Den påminner lite om de utläggningar som Kerstin Ekman gör i Se blomman (med Gunnar Eriksson) eller Gubbas hage. Boken borde passa den som älskar Karlfeldts poesi och vill veta mer om bakgrunden till de vilda växter som figurerar i dikterna.