Det här är något så ovanligt som en forskarbiografi. Vi får vara med när skogsforskaren Suzanne Simard gör sina största vetenskapliga upptäckter, men också andra viktiga händelser i hennes liv. Som uppvuxen i en skogshuggarfamilj hade hon inga problem med att träd avverkas. Det var de storskaliga metoder som inspirerats från jordbruket som hon fick allt mer problem med. Trots alla träd så finns bokens huvudspelare under markytan i form av svamparnas vegetativa delar, det är det mångförgrenade nätverk av trådlika hyfer som står i fokus: mycelet.
Suzanne Simard är den kanadensiska forskare som var först med att upptäcka hur obesläktade träd, till och med olika arter av träd, kan vara sammankopplade genom svampmycel. Det här konceptet har tidigare populariserats, kanske lite väl mycket, i Peter Wohllebens bok Trädens hemliga liv. Suzanne gjorde upptäckten lite av en slump under ett experiment för att försöka mäta den förmodade tillväxthöjande effekten av att gallra sly på hyggen. Det är inte bara vatten utan också kolhydrater som kan flöda genom svamptrådarna från ett träd till ett annat. Från en snabbväxande björk till en liten klen gran. Från mormorsträdet till sina avkommor. Det var inte ett resultat som hennes arbetsgivare önskade sig
