Sverige har som land skrivit under diverse avtal som ska styra makthavarnas beslut för att gynna mångfalden. Torbjörn Ebenhard som är föreståndare för SLU Centrum för biologisk mångfald förklarar hur konventionen för biologisk mångfald (CBD) tillkom och hur konventionen påverkar Sverige genom regeringen. I det efterföljande kapitlet går Torbjörn igenom hoten mot mångfalden globalt och konstaterar att en miljon arter riskerar att dö ut.
Personligen så föredrar jag de kapitel som behandlar biologisk mångfald som en del av biologin. Så som Margareta Ihse skriver i slutet av sitt kapitel – ”vi behöver naturen, men naturen behöver inte oss”. Därför har jag svårare att hänga med i de kapitel som tar upp traditionell kunskap, naturpedagogik och hur begreppet kan lyftas in i samhällsplaneringen. Jag förstår att det finns ett sådant behov, men för mig hade boken gärna fått ha ett smalare och tydligare tema.
Det finns även drag av myndighetsspråk i vissa av texterna. Det har tillkommit många nya termer, framför allt inom plattformen för biologisk mångfald (IPBES). Begreppet ekosystemtjänster har utvecklats till naturnyttor och det blir en språklig djungel vars syfte och mål kan vara svåra att förstå.
Samtidigt kommer jag att ha mycket nytta av den här boken som ett referensverk. Det råder ingen tvekan om det. Men det är inte heller en bok som jag läser från pärm till pärm.