Floraväktarläger i Värmland 2021

Det blev en del vandringar längs Klarälvens stränder. Foto Per Sundqvist.

Sammanfattning av sommarens floraväktarläger i Värmland

Det andra av årets två floraväktarläger hölls i Sunne 4–8 augusti. Vi var tolv deltagare. Vi bodde på Gylleby vandrarhem utanför Sunne. Det var ett bra ställe där vi trots andra gäster alltid kunde hitta en plats att ostört ha genomgångar på.
På onsdagkvällen inledde vi med en genomgång om vad floraväkteriet är, hur man gör och lite om de arter vi skulle jobba med under helgen. Flera deltagare var nybörjare som fick läras upp. Andra var erfarna floraväktare som kunde bidra med kunskap. En del hade haft en längre paus och behövde komma igång igen. Vi lärde av varandra när vi under dagarna åkte ut två och två åt olika håll och inventerade. På kvällarna summerade vi dagen, diskuterade svårigheter och planerade för nästa dag.


Den ursprungliga planen var att vi skulle fokusera på ävjepilört som växer på dyiga, tidvis blottade stränder. Vattenståndet under sommaren hade dock varit sådant att arten inte kommit upp i år. Veckan innan lägret kom dessutom stora regnmängder så vi styrde om och kom i stället att fokusera på daggvide och strandlummer. Vi rörde oss främst längs Klarälven. Men Värmland är stort så det blev en hel del bilkörning. För att få lite variation improviserade vi och använde oss av floraväktarappen. Med hjälp av den hittade vi andra arter i närheten som vi passade på att besöka. Det blev bland annat en hel del lokaler för knärot och mellanlummer och enstaka lokaler av en handfull andra arter.


Nedan ges en artvis sammanställning av våra besök. Totalt besöktes ungefär 130 lokaler. Vi var noggranna med att ta ordentliga koordinater och kunde på så sätt justera och precisera många floraväktarlokaler vilket underlättar för framtida besök. Med detta nya data har också många äldre fynd i området kunnat valideras.

Daggvide VU
Lägrets främsta fokusart var daggvide. Daggvide växer på sandrevlar invid älven. Den naturliga successionen gör att revlarna där daggvide växer efter hand blir torrare och vegetationen tätare. Då kan daggvidet inte längre etablera nya plantor, de äldre plantorna blir kvar ett tag men skuggas efter hand ut av andra trädslag. Daggvide eftersöktes på 44 lokaler och återfanns på 25 av dem. En av lägrets värmländska deltagare fortsatte efter lägret med de lokaler vi inte hann eller kom åt. Sammantaget har vi nu en bra bild av artens aktuella förekomst i landskapet.


Strandlummer NT
En annan fokusart var strandlummer. Den växer på fuktig näringsfattig sand, dels vid sjöstränder där vattenståndet varierar över året och dels i täkter och vägkanter där människan skapat ytor med blottad sand. De antropogena växtplatserna är ofta tillfälliga då lummern inte klarar konkurrensen när annan växtlighet etablerar sig. Värmland kan vara det landskap i landet där strandlummern har tätast förekomst. Det västliga läget gör att området är nederbördsrikt och här finns stora områden med sand.

Under lägret besökte vi hela 50 lokaler för strandlummer. Flera av dem var nyfynd. Totalt hittades arten på 30 lokaler.


Mellanlummer VU
Även mellanlummer växer på sand men på torrare ställen, ofta i tallskog med gles markvegetation. Mellanlummer eftersöktes på tio lokaler och återfanns på samtliga. Dessutom hittades en ny lokal på andra sidan vägen från en av de befintliga lokalerna. På fyra av lokalerna räknades till 1000 skott eller mer.


Ryl EN
Ryl eftersöktes på två lokaler. På den ena lokalen var arten rapporterad 1982 och 1986. När vi kom fram till platsen kunde vi konstatera att granskogen var ungefär 35 år gammal, det vill säga den hade avverkats och planterats efter arten senast sågs. Vi kunde inte återfinna arten och utgår ifrån att lokalen är utgången. Den andra lokalen, vid en järnvägsvall i Kil, var däremot livskraftigt. Här räknades ca 1000 skott. Floraväktarna passade på att göra en floravårdande insats genom att släpa bort röjningsris som hade lämnats spritt över hela växtplatsen.


Sötgräs NT
Värmlands enda lokal för sötgräs utgörs av en skuggig, blockrik ravin i granskog. Den är lite krånglig att ta sig till men en grupp besökte ändå platsen och kunde räkna till 172 strån. Förekomsten har varit ganska stabil här sedan mitten av 1980-talet.


Knärot VU
Knärot är en art som går bra att floraväkta så länge det inte är snö på marken. Men nu i början av augusti när den blommar kan den vara lite lättare att hitta. Arten eftersöktes på sex lokaler och återfanns på fem av dem. Dessutom hittades arten på tre nya lokaler.


Strandviol VU
Strandviol hade blommat över sedan länge men det går bra att hitta och artbestämma arten även under sensommaren. Vi eftersökte strandviol på två lokaler och återfann den på båda, på den ena lokalen räknades till 60 plantor och på den andra 8 plantor.


Ljungögontröst VU
Två lokaler för ljungögontröst besöktes. Den ena låg utanför artens utbredningsområde och där misstänker vi att man från början gjort en felaktig artbestämning. Vi kunde inte återfinna arten på någon av lokalerna.


Mosippa EN
Augusti är inte rätt tid på året för att titta på mosippa men när vi ändå var i krokarna så passade vi på att titta till två lokaler för mosippa. På båda lokalerna kunde vi konstatera att arten fanns kvar med ett fåtal plantor.

Skogsklocka NT
När vi ändå var i närheten besökte vi en lokal för skogsklocka och kunde där räkna till tre stjälkar i en vägkant.


Klådris NT
Klådris floraväktades på två närliggande lokaler. Sammanlagt 132 plantor räknades.


Ullig hjärtstilla VU
En lokal för hjärtstilla besöktes och räknades. Den växte i en beteshage vid en prostgård. Frun i huset kunde berätta att arten funnits på plats länge. Hjärtstilla odlades som medicinalväxt i klosterträdgårdarna under medeltiden. Den spreds sedan till gårdsmiljöer. Den växer i näringsrik jord och behöver öppen mark för att gro. Arten är införd i landet. Den ena underarten, äkta hjärtstilla, infördes redan under medeltiden medan den andra, ullig hjärtstilla har kommit in i senare tid efter år 1800.

Lägrets två fokusarter daggvide (foto Dan Mangsbo) och strandlummer (foto Oscar Säwström).
Daggvidet känns igen på de grådaggiga kvistarna. Strandlummer växer här i stor mängd invid en skogsbilväg.

Mellanlummer i bakgrunden och mattlummer i förgrunden. Foto Per Sundqvist.
Floraväktarlägret i Värmland. Fotograf: Hanna Bragberg

Tack!
Stort tack till er som deltog, som kämpade er igenom långa inventeringsdagar i trassliga snår och ibland långa vandringar! Tack till erfarna floraväktare som delade med sig av sin kunskap och lärde upp nybörjare! Tack till er nybörjare som spred entusiasm, engagemang och hopp för framtiden!


Sofia Lund, Nationell samordnare för Floraväkteriet, 2021-09-01