Författarna har en lång erfarenhet av att använda historiska källor och ledtrådar i landskapet för att anpassa en aktiv skötsel därefter. Tommy Lennartsson doktorerade på fältgentiana och har skrivit åtgärdsprogrammet för arten men har på senare tid framför allt arbetat med hävdens betydelse i ängs- och naturbetesmarker. Anna Westin har doktorerat i agrarhistoria på naturvårdsaspekter av den historiska beteshävden i södra Sverige.
”För mig har den här boken varit ett viktigt redskap för att fördjupa mig i historiska kartor och få en mer dynamisk syn på det historiska landskapet.”
I Sverige är ängar liksom naturbetesmarker människoskapade gräsmarker. För ängarnas del är slåttern, efterbete och diverse andra åtgärder det som bidrar till att vegetationen hålls låg, konkurrensstarka arter hålls tillbaka av både slåtter och näringsutarmning, att träd och buskar hålls tillbaka och att åtgärder gör så att det inte ansamlas ett tjockt förnalager på marken. Det här är en typ av jordbruk som människor hållit på med i minst 2500 år här i landet, med olika upp- och nedgångar som författarna redovisar i detalj. De konstaterar att det idag finns mindre än en procent kvar av den ängsyta som fanns år 1870 och att den totala minskningen vore än större om uppodlingen av ängarna som påbörjades redan på 1700-talet togs med.
Jag är själv väldigt intresserad av kopplingen mellan det traditionella brukandet av landskapet där jag bor och hur det har påverkat den mångfald av växter som finns här idag. För mig har den här boken varit ett viktigt redskap för att fördjupa mig i historiska kartor och få en mer dynamisk syn på det historiska landskapet. Jag rekommenderar boken för dig som redan börjat fördjupa dig i ängar och hur man bäst anpassar deras skötsel.
