Hur Ojnareskogen räddades och Bästeträsk blir nationalpark

Svenska Botaniska Föreningen har varit en viktig del i svensk ideell naturvårds största seger. Det här är en del av Göran Mattiassons sammanfattning av föreningens engagemang i processen som visar vilken juridisk styrka det kan finnas i naturvetenskaplig kunskap. Göran har hela tiden lyft fram vikten av att göra Bästeträsk till nationalpark.

GÖRAN MATTIASSON & EMIL V. NILSSON

Denna artikel är publicerad i Svensk Botanisk Tidskrift nummer tre-fyra 2020. Klicka här om du vill få tidskriften hem till dig genom att bli medlem i föreningen. Göran Mattiasson har tidigare skrivit en längre redogörelse för hela processen som finns publicerad här.

Den 5 april 2005 meddelande Nordkalk på ett informationsmöte i Lärbro på norra Gotland att de hade långt framskridna planer för att öppna ett nytt kalkbrott. Det planerades bli 170 hektar stort och skulle ligga mitt i hjärtat av den blivande nationalparken Bästeträsk. Storleken på det föreslagna brottet är större än Visby innanför ringmuren och planerades bli 25 meter djupt. Det här fick medlemmar i Gotlands Botaniska Förening att reagera, men de trodde inte att de skulle klara en så stor fråga själva. De kontaktade därför Svenska Botaniska Föreningen.

Veckan efter midsommar 2005 var stora delar av Svenska Botaniska Föreningens styrelse på Botanikdagarna i Medelpad tillsammans med många andra medlemmar i föreningen. Där och då fick styrelsen en förfrågan från Gotlands Botaniska Förening om att engagera sig mot Nordkalks planer på att öppna ett nytt stort kalkbrott. Man bestämde sig för att agera skyndsamt.

Området är unikt. Platsen som var tilltänkt för kalkbrottet ligger norr om Bräntings haid och söder om Bästeträsk. Båda har länge varit Natura 2000-områden på grund av sina höga och unika naturvärden. Vattnet är själva livsnerven som binder samman områdets komplexa naturmiljö.

Om kalkbrytning skulle tillåtas enligt ansökan skulle rikkärr och agkärr dräneras och orkidérikedomen försvinna. Här finns naturtyper som är skyddade enligt Art- och habitatdirektivet och minst 270 rödlistade växt- och djurarter. Här finns många sällsynta växter som svärdkrissla Inula ensifolia, tovsippa Anemone sylvestris, timjansnyltrot Orobanche alba och orkidéer som salepsrot Anacamptis pyramidalis, luktsporre Gymnadenia odoratissima och flugblomster Ophrys insectifera, för att bara nämna några. Kalktallskogen med sina hundraåriga träd är norra Europas viktigaste område för trädlevande skalbaggar.

Styrelsen kunde snabbt sätta sig in i att området hade höga och unika naturvärden, till och med högre än många befintliga nationalparker i Sverige. Man bestämde sig för att verka för bildandet av en nationalpark och att ansökan om tillstånd för att få öppna ett kalkbrott skulle avslås. Göran Mattiasson, föreningens då vice ordförande, blev ansvarig för att leda arbetet. Bo Göran Johansson, styrelseledamot i Gotlands Botaniska Förening, skulle företräda föreningen vid förhandlingar i miljödomstolen på Gotland. Botanisterna gjorde sig redo för att ta kampen. Samtidigt bildades också Föreningen Bevara Ojnareskogen av folk från bygden.

Svenska Botaniska Föreningen definierade tre mål med sitt engagemang. Det första var att få samhällets stöd för att bilda Nationalparken Bästeträsk med sin världs-unika miljö. Det andra var att förhindra att området exploaterades och det tredje var att verka för att Nationalparken Bästeträsk verkligen bildades.

”Redan den 22 oktober 2005 beslöt styrelsen att man skulle begära att regeringen utredde möjligheterna att bilda nationalparken”

Redan den 22 oktober 2005 beslöt styrelsen att man skulle begära att regeringen utredde möjligheterna att bilda nationalparken. Samtidigt skickade styrelsen ett yttrande till Miljödomstolen där man avstyrkte Nordkalks ansökan om tillstånd för att få öppna två provbrott i det aktuella området. Logiken var enkel, om tillstånd inte kunde ges till ett nytt stort kalkbrott fanns det inte heller några skäl för att lämna tillstånd till några provbrott.

En avgörande del i arbetet var att få Naturvårdsverket att utreda förslaget om nationalpark som Svenska Botaniska Föreningen ville lägga fram. Naturvårdsverket fick i slutet av 2005 i uppdrag av regeringen att utreda om Bästeträskområdet uppfyller de internationella kriterier som krävs för att få skyddas som nationalpark, men med detta var kampen långt ifrån vunnen.

En viktig del i den här berättelsen handlar om EU:s Natura 2000-områden. EU-kommissionen hade nämligen begärt att Sverige skulle komplettera tidigare anmälningar.

Natura 2000 skapades inom EU för att hejda utrotningen av djur och växter genom att skydda deras livsmiljöer. I lagstiftningen listas 170 naturmiljöer och 900 växt- och djurarter som särskilt värdefulla, urvalet bygger på EU-lagstiftningen inom Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet.

Det är länsstyrelserna som ansvarar för att ta fram Natura 2000-områden som sedan granskas av Naturvårdsverket. Regeringen beslutar därefter om att ge förslagen till EU-kommissionen som tar det slutgiltiga beslutet. Sverige har fått komplettera sin lista i flera omgångar eftersom EU-kommissionen inte varit nöjd med Sveriges insats.

”Natura 2000 skapades inom EU för att hejda utrotningen av djur och växter genom att skydda deras livsmiljöer”

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Gotlands län hade lagt fram Ojnaremyr som förslag på en sådan komplettering, ett område som angränsar till det befintliga Natura 2000-området Bräntings haid. Förslaget hamnade slutligen på miljö-departementets bord innan det skulle upp till regeringen för beslut. Men förslaget gick inte obemärkt förbi.

Nordkalk försökte få förslaget avlägsnat. De skrev i ett yttrande 21 oktober 2005 att det inte kan ”uteslutas att ett utpekande av Ojnaremyr som Natura 2000-område även kan medföra hinder eller begränsningar för utbrytning av kalksten på den angränsande fastigheten Bunge Ducker 1:64. I förlängningen kan detta medföra mycket negativa konsekvenser för Nordkalks verksamhet på Gotland”. Framtiden skulle komma att visa att de hade rätt i att det skulle påverka möjligheten att bryta kalksten.

Nordkalks ansökan om tillstånd för att öppna ett nytt stort kalkbrott lämnades till miljödomstolen 2006. I samband med detta informerade Naturvårdsverket och Länsstyrelsen regeringen om de lagbestämmelser i miljöbalken som gäller om ansökan skulle riskera att skada Natura 2000-områden. Regeringen hade också fått ett underhandsbesked från Naturvårdsverket om att Bästeträskområdet var unikt och med råge fyllde alla internationella krav för att skyddas som nationalpark. Kanske var det därför som regeringen den 11 oktober 2007 beslöt att inte ta beslut på egen hand utan överlämnade prövningen till miljödomstolen.

Det beskedet kan ha varit fullständigt avgörande för hur den här processen senare fortlöpte och måste ses som en delseger.

”Regeringen hade också fått ett underhandsbesked från Naturvårdsverket om att Bästeträskområdet var unikt och med råge fyllde alla internationella krav för att skyddas som nationalpark.”

Den 19 december 2008 skriver miljödomstolen att den anser att det inte är möjligt att både skydda naturområdet och bedriva kalktäkt. Domstolen menar vidare att påverkan via yt- och grundvatten, som undersökts i samband med överväganden om att klassa området som Natura 2000, skulle förväntas bli stor på framför allt våtmarker. ”Försämrade livsbetingelser för arter kan befaras”, skriver domstolen. Under sådana omständigheter kan tillstånd inte lämnas.

Nordkalks ansökan avslås, men domen överklagas till Miljööverdomstolen och nu börjar det bli komplicerat. Ännu en gång hamnar Natura 2000 med det tilltänkta Ojnaremyr i hetluften. Miljööverdomstolen skriver att ”regeringen har bestämt att livsmiljöer i områdena Bräntings haid och Bästeträsk ska skyddas men valt att inte skydda den del av Bunge Ducker 1:64 som sannolikt innehåller samma naturtyper som de utpekade Natura 2000-områdena. Det får förutsättas ha skett med synsättet att de ovan berörda intressena skulle kunna vara förenliga med varandra och att materialutvinningen inte skulle omöjliggöras. Detta får bilda utgångspunkten också vid tillståndsprövningen”. Domstolen refererar till att Ojnaremyr inte blev Natura 2000.

Den 9 oktober 2009 upphävde Miljö-överdomstolen den tidigare domen och gav därmed Nordkalk tillåtelse att bedriva täktverksamhet.

Domen överklagades till Högsta domstolen som efter ett års betänketid, den 21 oktober 2010, beslöt att inte lämna prövningstillstånd för att pröva Miljööverdomstolens dom. För många var det här slutet av processen. Nordkalk hade vunnit och naturvården förlorat.

”Högsta domstolen och Miljööverdomstolen har genom detta ärende lagt fast rättsläget för Natura 2000 och tillämpningen av lagstiftningen i natur- och miljövårdsarbetet i Sverige på en fullständigt oacceptabel nivå”

Svenska Botaniska Föreningen konstaterar i samband med beslutet att ”Högsta domstolen och Miljööverdomstolen har genom detta ärende lagt fast rättsläget för Natura 2000 och tillämpningen av lagstiftningen i natur- och miljövårdsarbetet i Sverige på en fullständigt oacceptabel nivå”.

Så här i efterhand är det svårt att förstå domarna om det inte vore för det simpla faktum att de helt enkelt saknade kunskap om Natura 2000 och de juridiska konsekvenserna av Art- och habitatdirektivet. Hade de inte läst lagen?

Men föreningen låg steget före och hade redan lämnat in en anmälan till EU-kommissionen för brott mot Art- och habitatdirektivet.

EU-kommissionen hade redan tidigare informerats om Nordkalks ansökan om att få bedriva kalktäkt samt om de pågående domstolsprocesserna. Kanske var det att greppa efter halmstrån, men situationen började se riktigt mörk ut. Det skulle behövas ett mirakel.

När mark- och miljödomstolen under 2011 tog upp ärendet igen såg många det som att målet redan var avgjort. De skulle bara verkställa det beslut som Miljööver-
domstolen fattat 2009 och som Högsta domstolen befäste med sin dom 2010. Men Miljööverdomstolen hade gett Mark- och miljödomstolen i uppdrag att ”fastställa villkor för täktverksamheten utan att skada intilliggande Natura 2000-områden. Detta är emellertid en naturvetenskapligt omöjlig uppgift som därmed också är omöjlig att lösa ut strikt juridisk synpunkt. Domstolens beslut ska likväl vara korrekt och rättssäkert – en ekvation som inte går ihop”.

Den 30 november 2011 avslår därför Mark- och miljödomstolen Nordkalks ansökan på sakliga och juridiska grunder, men går samtidigt mot den överordnade Mark- och miljööverdomstolens dom. Miraklet är ett faktum. Här vänder hela processen till naturvårdens fördel, men segern var kort-varig. Nordkalk överklagade domen samma år.

Under sommaren 2012 tar Mark- och miljö-överdomstolen återigen upp ärendet och ger – utan att närmare pröva de juridiska hinder som tas upp i domen från 2011 – Nordkalk rätt att påbörja kalkbrytning. Överdomstolen upphävde därmed det tidigare domslut från 2011 och ansåg att domen från 2009 låg fast. Samtidigt meddelande domstolen ett verkställighetsförordnande, vilket innebar att Nordkalk kunde inleda vissa förberedande åtaganden utan att domen vann laga kraft.

Miljöbalkens krav att skydda naturvärden var helt enkelt åsidosatta. Aldrig förr har två olika miljödomstolar kommit till helt motsatta resultat i prövningar av samma ansökan. Svenska Botaniska Föreningen, Naturvårdsverket och ett tiotal andra organisationer och enskilda beslutade att överklaga till Högsta domstolen. Det stod klart att det föreligger ett stort behov av en principiellt vägledande dom. Vad hade natur med värden i Natura 2000-klass för juridiska rättigheter?

Efter domen startade Fältbiologerna och boende i närområdet en bevakning av Ojnareskogen. Det visade sig vara klokt. Nordkalk inväntade inte domen utan lät omgående entreprenören Mellanskog starta avverkningar i området för att anlägga en nio kilometer lång transportväg. Samtidigt väckte de boendes och Fältbiologernas demonstration massmedias uppmärksamhet.

Polis kallades in för att röja undan de mänskliga hinder som stod i vägen för skogsmaskinerna. Där mötte de barnfamiljer och pensionärer, det var ingen som ställde till med bråk men många som fick bli bortlyfta av poliserna utan fysiskt motstånd.

”Personerna som körde skogsmaskinerna kände sig å sin sida pressade när det var fullt med människor uppe i många av de träd som skulle fällas.”

När Greenpeace kedjade fast sig på maskinerna förmiddagen den första september förändrades situationen. Det strömmade in mängder med folk. Läget var spänt. Personerna som körde skogsmaskinerna kände sig å sin sida pressade när det var fullt med människor uppe i många av de träd som skulle fällas. Avverkningarna upphörde samma dag, inte för att Nordkalk ville det utan för att Mellanskog, entreprenören som avverkade åt bolaget, ville bryta kontraktet med Nordkalk efter påtryckningar från sina medlemmar. Mellanskog kände att det var dålig publicitet att medverka i något så kontroversiellt.

All uppståndelse i massmedia fick Högsta domstolen att påskynda prövningen vilket resulterade i att de den 17 september beslutade att lämna prövningstillstånd. Det betyder att de ifrågasatte den tidigare domstolsprocessen. Nu ska Högsta domstolen, för första gången efter Sveriges inträde i EU 1995, pröva hur EU-lagstiftningen och miljöbalken ska tillämpas av svenska domstolar i Natura 2000-områden.

Redan den 15 oktober meddelar Högsta domstolen att det tillstånd som Nordkalk tidigare fått inte bör tas i anspråk. Indirekt kritiserar domstolen den tidigare rättsliga hantering av ärendet som skett av Mark- och miljööverdomstolen. Högsta domstolen ger därför Naturvårdsverket, Svenska Botaniska Föreningen och andra inblandade rätt i sin överklagan.

Den 18 juni 2013 kommer så Högsta domstolens dom. Där undanröjs den tidigare domen från Mark- och miljööverdomstolen och målet förvisas till Mark- och miljödomstolen för ny handläggning.

Högsta domstolen fastslår att en tillståndsprövning måste ske som uppfyller kraven i Art- och habitatdirektivet vilket handlar om Natura 2000-områden och att målet därför måste tas om. Prövningen måste också omfatta frågan om det ska ges dispens från förbuden enligt Artskydds-förordningen. Högsta domstolens uttalande om skadebedömningar väger tungt och är en styrka i framtida bedömningar som berör Natura 2000.

”Vi kan återuppta undersökningen av ärendet ifall det uppkommer tecken på att EU-lagstiftningen inte följs i behandlingen av detta ärende i de nationella domstolarna.”

EU-kommissionen, som tagit del av handlingar, meddelade den 22 augusti 2013 efter Högsta domstolens beslut att: ”Idag föreligger därmed inget beslut som skulle strida mot gällande EU-lagstiftning eller andra tecken på att behandlingen av ärendet för närvarande inte skulle ske i enlighet med EU-lagstiftning. Vi har därför beslutat att, åtminstone för tillfället, avsluta undersökningen av detta klagomål. Jag vill betona att beslutet att avsluta undersökningen av klagomålet inte på något sätt är definitivt. Vi kan återuppta undersökningen av ärendet ifall det uppkommer tecken på att EU-lagstiftningen inte följs i behandlingen av detta ärende i de nationella domstolarna. I så fall räcker det att meddela oss detta skriftligen så öppnar vi detta ärende på nytt.”

I mars 2014 hade Mark- och miljödomstolen huvudförhandling för att för tredje gången pröva Nordkalks ansökan. Nordkalk mötte starkt motstånd hos Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen Gotland samt SMHI som alla fann ansökan bristfällig och därför yrkade avslag. Även Svenska Botaniska Föreningen och andra ideella föreningar yrkade avslag, eftersom ansökan inte fyller de krav som lagen föreskriver och Högsta domstolen fastställt. Motståndet mot Nordkalks ansökan var överväldigande och övertygande, motparten hade uppenbarligen styrkts väsentligt av Högsta domstolens dom. Därför blev resultatet en överraskning.

”Även Svenska Botaniska Föreningen och andra ideella föreningar yrkade avslag, eftersom ansökan inte fyller de krav som lagen föreskriver och Högsta domstolen fastställt.”

Domstolen biföll den 2 juni 2014 Nordkalks ansökan att öppna nytt kalkbrott. Domslutet var minst sagt överraskande och dessutom enhälligt.

Domstolen har varken förstått sitt uppdrag, vad Natura 2000 innebär juridiskt eller bedömt vilka skador som förorsakas när markvattennivåerna ändras.

Domen upprörde många. De hydrogeologiskt sakkunniga som deltagit i ärendet skrev med anledning av domen ett öppet brev den 3 september 2014 till domstolarna och regeringen och ifrågasatte handläggningen av vetenskapliga expertbedömningar i svenska miljömål. Kanske var det ändå så att kritiken fick en klangbotten.

Den 9 januari 2014 gav regeringen landets länsstyrelser i uppdrag att komplettera Natura 2000 med nya och utvidgade områden enligt anvisningar från Naturvårds-verket. Nu skulle Sverige få möjlighet att ordna de brister som tidigare påtalats av EU-kommissionen. I samband med detta föreslog Svenska Botaniska Föreningen att hela det föreslagna nationalparksområdet bör ingå i Natura 2000.

”EU-domstolens prejudicerande beslut och praxis förbjuder åtgärder och verksamheter som kan skada områden som fyller Art- och habitatdirektivets vetenskapliga krav för att ingå i Natura 2000.”

Naturvårdsverkets kvalitetsgranskning av Länsstyrelsens förslag resulterade i att verket med eget yttrande den 27 mars 2015 tillstyrkte och överlämnade ett reviderat förslag om 6 540 hektar till regeringen för beslut. Nordkalks ansökningar om tillstånd att bryta kalk gick rimligen i tysthet förlorade den 27 mars 2015, när Naturvårdsverket överlämnade Länsstyrelsens i Gotlands län förslag till regeringen att anmäla Bästeträskområdet till Natura 2000.

Den 31 augusti 2015 beslöt regeringen att anmäla Bästeträskområdet till EU-kommissionen för att komplettera Natura 2000. Regeringen har med beslutet lagt fast den politiska inriktningen och viljan att bilda nationalparken Bästeträsk. Därmed kunde Svenska Botaniska Föreningen gå ut med ett pressmeddelande som konstaterar att det nu finns förutsättningar att bilda en nationalpark, något som föreningen föreslog redan 2005. Vidare påpekas att regeringen inte längre hindrar EU-kommissionen att skapa ett sammanhängande nät av Natura 2000-områden, men också att Nordkalks (och SMA Minerals) ansökning om kalkbrytning i området stoppas av gällande lagstiftning och att dricksvattenförsörjningen för de boende är säkrad.

Den 24 juni 2019 meddelade Naturvårds-verket att myndigheten tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Region Gotland samt Länsstyrelsen i Gotlands län, att de ska påbörja arbetet med att bilda nationalparken Bästeträsk på norra Gotland efter sommaren. Så har också skett. Det som nu står för dörren är förhandlingar med markägare om markinköp. Om allt fortskrider enligt planerna kommer nationalparken Bästeträsk att kunna invigas år 2025.

Den här redogörelsen visar på styrkan i att arbeta strategiskt och målmedvetet inom en ideell förening i samarbete med andra. Den visar också på hur viktigt det är att kunna kombinera naturvetenskaplig kunskap med juridik. Och om något år kan vi alla besöka den världsunika naturen i nationalparken Bästeträsk!

Göran Mattiassons fullständiga redogörelse finns att läsa i Rapporten: Nationalparken Bästeträsk – Nationalpark eller kalkbrott.