Här nedanför hittar ni svaren på de frågor som ställdes under kursens första föreläsningstillfälle 24 mars.
Arboga 220326
Hälsningar Gunnar B
Frågan om det finns underarter av vitsippa: Inget nämns på webbsidan ”Dyntaxa” i alla fall. Dock finns en närstående art i Nordamerika. Men att amerikanska och europeiska former inte är exakt lika, men finns i motsvarande klimatområde, brukar beskrivas som att de två varianterna är s.k. vikarierande taxa. Ordet taxa, singular taxon, syftar på något begrepp inom den biologiska systematiken. Ett taxon kan alltså vara både en underart, en art, ett släkte eller en familj osv.
Varför har nagelört 4 längre ståndare och 2 kortare? Så är det för i stort sett alla arter som finns i familjen korsblommiga (ibland kallade kålväxter, vetenskapligt Brassicaceae, äldre namn Cruciferae). En del arter kan ha några ståndare tillbakabildade, så det totalt sett blir färre ståndare än 4 + 2. Men varför det är så här är svårare att svara på. En del ”uppfinningar” i evolutionen går att hitta mer eller mindre ekologiska motiveringar till, men ibland verkar de bero på slumpen. Att just ett sådant här arrangemang av ståndare skulle göra de korsblommiga växterna särskilt framgångsrika i ”kampen för tillvaron” jämfört med om de skulle ha ståndare i annat antal och/eller arrangemang verkar långsökt att argumentera för. Så slumpen är den troligaste orsaken, ”det råkade bli så”.
Är nagelört ätlig? Enligt en brittisk trädgårdssajt är det så, dvs. bladen går att äta. Men så mycket mat blir det ju inte. Som jag nämnde vid kurstillfället så brukar det inte sägas att det inom de korsblommigas familj finns några arter, i alla fall inte i vårt klimatområde, som skulle vara giftiga. Men om man inte vet ska man ju inte pröva direkt!
Grobarheten för nagelörtens frön efter en tid? Det verkar som grobara frön kan finnas kvar ett tag, men frågan är hur långlivad fröbanken är. Rent ”logiskt” borde en del frön kunna överleva några år – annars riskeras ju hela populationen om någon katastrof skulle drabba de plantor som grott på hösten ett visst år.
Relationen vitsippa – gulsippa – svavelsippa: Vitsippa och gulsippa är alltså två olika arter växter, som är ganska nära släkt. Bortsett från färgen och små olikheter i högbladen ser de ju rätt lika ut. Dock verkar gulsippan vara mer kräsen beträffande växtmiljöer – den vill helst ha ganska rik lövskog, och finns främst i södra/sydöstra Sverige. Dessutom verkar gulsippan blomma något senare på våren än vitsippan.
Båda dessa arter kan alltså pollineras med pollen från andra exemplar av samma art, och då bildas livsdugliga frön. Men samtidigt är pollenet från vitsippa inte mer ”främmande” för gulsippans pistiller, och omvänt, än att det även då kan bildas grobara frön.
Då blir det alltså en korsning mellan två arter, en hybrid. I det här fallet syns det att svavelsippan är något mellanting mellan föräldraarterna, med blekgula blommor. Ofta bildar hybriderna dåligt med frön, eller frön med sämre grobarhet, men det gäller inte för alla hybrider. Vi ska kanske nu inte reda ut mer beträffande hur bra hybriden kan klara sig i den vilda naturen, men den finns trots allt på sina ställen. Själv har jag sett den på en rätt udda lokal: Vid Vättern, norr om Huskvarna, mellan motorvägen och sjön!
Tänkte återkomma till sipporna och reda ut hur man ska skriva vetenskapliga namn osv.