Tidigblommande träd

TEXT & FOTO: GUNNAR BJÖRNDAHL

Nu när våren närmar sig är det äntligen dags att ge sig ut och studera växter igen! I den här artikeln tittar vi närmare på några av de trädslag som blommar tidigt om våren.

Hassel, al, björk och skogsalm blommar alla mycket tidigt om våren. Blomningen förbereds redan på hösten innan träden vintrar in och blomknopparna ligger sedan redo i väntan på första antydan till vårkänning. De är alla vindpollinerade. De behöver därför inte ha iögonenfallande blommor som lockar till sig insekter eller andra pollinatörer. Hassel, al och björk har separata hanblommor och honblommor, dock på samma träd, medan almens blommor har både ståndare och pistill i samma blomma.

Hassel Corylus avellana

Om man tittar på en hasselbuske i oktober så ser man både gulnande löv, mogna nötter och anlagen till nästa års hanblommor. Hanhängena är så här års ganska korta och kompakta, 2–3 centimeter långa och gulgröna i färgen. Under vintern faller de sista löven och nötterna äts upp eller samlas av något flitigt djur. Men hanhängena sitter kvar. Under senvintern sträcker de lite på sig men innehållet döljs fortfarande av hängefjäll. Redan i februari kan de öppna sig. När ståndarknapparna blottas blir hängena knallgula. Vid gynnsamt väder släpper de så sitt pollen att spridas med vinden. Men vart ska det? Var är honblommorna någonstans?

Om man tittar noga på de stora knopparna i hasselkvistarnas ändar kan man se små röda tofsar. Detta är det enda vi ser av honblommorna – pistillens märkesflikar.

När våren har kommit lite längre lyser hasselbuskarna inte längre lika vackert gula på avstånd. Hanhängena har fullgjort sin uppgift och de tömda ståndarknapparna får en tråkigare brun färg innan hängena faller av. Istället börjar bladen slå ut och de nya nötterna växa till. Under sommaren fyller hasselbusken på sina förråd av kolhydrater. Dessa används bland annat till att bilda nya hängen på hösten, så att hasseln kan blomma även kommande vårvinter. Kolhydraterna behövs också för att bilda nya löv och under senare delen av sommaren för att få nötterna att mogna. När nötterna mognar ombildas en del kolhydrater till fett som lagras i nötkärnan.

I Nordens flora av Bo Mossberg och Lennart Stenberg anges hasselns blomningstid vara februari till april.

Klibbal Alnus glutinosa och gråal Alnus incana

Vi har två inhemska arter av al i Sverige. De skiljs lättast på bladen. Klibbalens blad är breda och rundade, ofta har de en grund urgröpning istället för bladspets. Gråalen har i stället spetsiga blad med dubbelsågad kant. Även efter att bladen har fallit går det att skilja arterna åt; klibb­alens bark är ofta fyrkantigt uppsprucken medan gråalens bark är slät.

Alar har den egenheten att deras blad inte gulnar på hösten. Eftersom alar lever ihop med kvävefixerande bakterier så behöver de inte bryta ner klorofyllet i löven för att återanvända kvävet så som nästan alla andra lövträd gör. Alarna fäller sina löv gröna eller grönbruna.

På hösten kan man ibland se de blivande hanhängena ihop med tre årgångar av honblomställningar. Honblomställningarna från fjolåret sitter kvar som torra svarta alkottar, medan kottarna från innevarande år är gröna ganska länge. Nästa års honblomställning syns som små avlånga kotteanlag i de korta grenspetsarna. Här kan nämnas att på klibbalen har alla kottar tydliga skaft medan gråalens kottar på sidoskotten har så korta skaft så att de knappt är synliga.

Alarnas hanhängen brukar släppa ut sitt pollen flera veckor innan löven slår ut. Då kan man också se honblommornas röda pistiller sticka ut ur kotte­anlagen. Både al och hassel är alltså exempel på växter som ”blommar på bar kvist” – ett närmast klassiskt uttryck. I Nordens flora anges klibbalens blomningstid vara mars till april och gråalens april till maj. Arternas olika blomnings­tid hänger samman med det faktum att gråalen har en nordligare utbredning i landet och att våren där är senare.

Vårtbjörk Betula pendula och glasbjörk Betula pubescens

Även på björkarna kan vi på hösten se de nya hanhängena inför kommande vår. Björkarna släpper sitt pollen runt en månad senare än alarna. De nya honhängena växer inte ut förrän just i samband med lövsprickningen. Då kommer pollenet samtidigt med björk­arnas första skira grönska. Om man tittar noga på hon­hängena ser man att de röda pistillmärkena då är redo att fånga upp pollen. I Nordens flora anges båda björkarnas blomningstid vara april till juni, olika förstås beroende på var i landet de växer.

Vårtbjörk och glasbjörk kan vara lite luriga att skilja åt. Vårtbjörk har ofta hängande kvistar och blad med en utdragen spets medan glasbjörk har en mer upprätt krona och rundare blad. Den säkraste skillnaden är dock att vårtbjörkens kvistar är kala och vårtiga medan glasbjörkens kvistar är fint håriga. Den skillnaden kan man se året runt, givet att man når upp så man kan detalj­studera kvistarna.

Skogsalm Ulmus glabra

Vi har tre inhemska arter av alm i Sverige; skogsalm, lundalm och vresalm. Många almar har dukat under i almsjukan de senaste årtiondena, men ännu finns en del kvar. Här tittar vi närmare på skogsalm som är den vanligast förekommande arten.

Om man tittar på en alm under senvintern så kan man se två olika sorters knoppar på kvistarna. Ur de långsmala knopparna kommer bladbärande skott att utvecklas. Ur de lite tjockare och runda knopparna kommer blommor utvecklas. Almarnas blomning kan följas från början av april då först ståndarna tittar fram och senare pistillerna. Med ett fint ord säger man att blommorna är protandriska när han­organen mognar före honorganen.

Skogsalmens pistill har röda märkesflikar som brukar synas tydligt. Redan i början av maj utvecklas sedan frukterna. Frukten består av en vingad nöt, till det yttre mest likt ett flygande tefat. Under år med rik fruktsättning kan de ligga i drivor på marken vilket i stadsmiljö kan upplevas som lite skräpigt.